Helsingborgs-Posten – 23 juni 1866, sida 3

i detta ögonblick att skingra alla hans tvifvelsmål: och han vek ej från sin hustrus fötter han fasthöll emellan sina händer de rika vecken på hennes broderade nattklädning, liksom af fruktan alt drömmen skulle försvinna. Stig upp, Fredrik, sade hans hustru ännu en gång till honom, flytta denna fåtölj intill min och låtom oss språka en stund. Den unge mannen lydde omsider, men utan att vilja släppa sin hustrus händer. Fru de la Tour började med följande ord: Det var en gång .... Ack min Gud, jag har då inte irrat mig, allt år väl till slut bara en saga? Hör mig min vän; det var en gång en ung flicka, hvars föräldrar fordom varit förmögna, men som, när barnet fyllde temton är, icke hade annat att lefva af än hvad fadren genom sin industri kunde förtjena. De bodde i Lyon och jag vet ej hvad för hopp om elt bättre öde förmådde dem alla att begifva sig till Paris. Intet är svårare att äterförvärfva än ett förloradt välstånd, än att i samhällslifvet ätertaga den plats hvarifrån man en gång nedstigit, den unga flickans far fick röna denna erfarenhet, i fyra hela år stridde han med armodet, utan att kunna besegra det, och slutade omsider sina dagar på ett fattighus. Modren följde snart sin man och den unga flickan stadnade ensam på ett vindsrum, hvartill hyran var obetald, med föräldrarnas tomma säng framför ögonen. Om det funnits någon fe i den historia jag berättar dig, så hade visst här varit rätta ögonblicket för henne aw uppträda,