Helsingborgs-Posten – 16 juni 1866, sida 3

tankar. Han och Carl skulle tillbringa den tiden annorstades; kanske i Paris, kanske i London; men tänka på att vara der hon var — nej det vägade han ej nu! Då han gick framåt gatan i den lilla byn, fick han se en liten flicka, som sall på en dörrtröskel och gret biltert. Då hon varseblef Schwartz blef hon förskräckt. Erik gick närmare, satte sig ned vid hennes sida, tog henne på sitt knä och försökte att trösta henne. Hon berättade honom, att hennes fader var mycket sjuk — hennes mor hade sagt, att han dog helt säkert. Ester en stunds förlopp lyckades han öfvertala henne, att få följa henne hem till hennes fader, i hvars låga hydda de snart inträdde. (Forts.)