Helsingborgs-Posten – 16 juni 1866, sida 2

Erik Valderthorn. (Forts. sr. n:o 67.) Under det ban sökte derefter, föll brefvet från Ernst, hvari han ber honom komma till sitt bröllop, honom i händerna. Han öppnade det; det andades endast kärlek full af glädje och sällhet. Eriks hjerta klappade af samma känsla, varafdet klappat första gången han läste brefvet. Det lydde sålunda: Min egen älskade broder Erik! Din närvaro är nödvändig för att göra min lycka fullkomlig. Jag har vunnit en perla af förvånande skönhet. Kom och blif vittne till vår förening! Du får förlåta mig käre Erik, alt jag ej förr låtit dig veta detta, men jag ville ogerna oroa ditt broderliga hjeria med alla mina sarhägor och förhoppningar. Solen har slutligen brutit genom molnen och är du blott här, så skall den lysa i all sin glans på vär bröllopsdag. Res så sort du fär detta, vi vänta endast på din ankomst. Mamma år frisk; hon hoppas snart så den gladjen se dig åter. Hon räknar lika otåligt som jag ommarne till din ankomst. Säg