Helsingborgs-Posten – 9 juni 1866, sida 2

-Carl, sade Erik, mellan rökhvirfslarne han utblåste ur sitt sjöskumsmunstycke, -känner du hvilka de damer voro till hvilkas hjelp vi kommit i natt ? Nej svarade Carl, under det han med singret afslog askan på sin cigarr. Jag hade just tänkt fråga dig. ilan lutade sig tillbaka i den mjuka länstolen, utsträckande sina fötter framför brasan. Jag tror ej att du någonsin gissar det. Det är hon! eHvem? Damen från Litinerkapellet! svarade Erik min dröm — min uppenbarelse, Jag kände igen henne genast då bon stod der med de guldgala lockarna fladdrande för vinden och de sköna blå ögonen höjda mot himlen. Då vi kommo till sidan af deras släda, tror jag hon igenkände mig. Och hvad är hennes namn?, -Jag frågade henne ej derom, men skall i qväll söka få reda derpå. Frågade du ej efter hennes namn, sade Carl med förvåning betraktande Erik. Hvad talade ni då så ifrigt om, eftersom du glömde fråga efter hennes namn? Åh ingenting, hon talade en hel del till mig om att föra henne tillbaka, så att jag kunde hjelpa dig och vänta tills du bletve färdig att följa me ed osz. Jag är henne mycket förbunden att hon visado mig så mycket in resse. Nå hvad svar gaf du på hennes sörslag?Intet svarade Erik. Inlet, hvad för något Erik — intet? Hvud