Helsingborgs-Posten – 9 juni 1866, sida 2

bo i Strahlen: de äro två systrar, fröknarne Maria och Caterin von Mellenthin — åtminstone sade mig min hustru så, ty vi hafva ej sett dem förrän i qväll — de sade henne att deras namn var Mellenthin och här finnes inga med namnet Mellenthin närmare an i Strahlen och det är åtminstone tjugo mil. -Hvilan ef dem är Mari?, frågade Carl — är det damen med de gyllene lockarne? Ja, ädle herre; fröken Cathrin har mörkare hår och mörkare ögon än systren. Det var hon som dånade. Mari är ett vackert namn och passar henne väl? sade Carl. Jag tror visst de skulle önska se er i afton mina herrar sade vården. De blefvo särdeles ängshga, då de fingo veta att ers nåd hade vändt tillbaka ut i stormen, och ovädret. Den vackra fröken Maria blef nästan mållös af förskräckelse och har ej lugnat sig förr än hon hörde att ni älervändt?. Eriks ansigte blossade af en stark sinnesrörörelse. Glädjen strålade ur hans mörka ögon Carl betraktade honom med ett skalkaktigt smäleende. Jag behösver ej gå med? sade Carl med lätsad nedslagenhet. De ha väl knappast varseblifvit mig. Jo för all del ädle herre, det gjorde de visst. Fröken Mari såg er hålla de bångstyriga hästarne, med fara för ert eget lif, hon anhöll särskildt all få se vännen, för hvilken Erik vågade sil! Hf i stormen Hon sade min hustru att hon trodde han måste älska och värdera er som en broder. Erik och Carl betraktade hvarandra smäleen