ftudenteram en, : 215: 1864 — 40 — fålunda i medeltal årligen — 118. Bland jubeimagiftrar wid detta ärs promotion i Upsala skulle äfwen ba warit ren ryktbare C. J. Vv. Almqwist. Cn insändare till Ursala-Posten påminner härom meteljt följande poem: Brerwid de unga, hwilka wiga sig Till wetenskapens och till liusets tjenft, Framträra ocfå män, i hwilkas lockar Ett halft ärhundrade har strött fin snö, Sen sist ve kransares med Pbeebi lager. En är vod borta; och wi wänta ej, . Alt han skall wisa fig mid denna fest. — Ur han vå ide wärd fin lagerkrans? Jo, om man endast efter snillets mått En menstas wärde skulle mäta få, Wisst mera wärd än någon of ve andra, Fastän bland vem vet finnes många man, Som bära ett owauskligt ryktes strälkrans. — Öwem will dock mäta sig med jättesnillet, Som talar till oss urTörnrosens bot? — Hwarföre fe wi honom vå ej bär? Jo, tv han fruktar brutna lagars hämnd Och wet med fig ett räd, som ej går an Ö JNA MER TA Nu gömmer fia ven man, som segerrikt För tankens fribet kämpat — i ett kloster. Hans wäsen war att, egen genius Blott trogen, bryta mot hbäfdwunna lagar; Som ven ingifwelse, fom ledde honom. War ett oroligt, lekande geni, Som ej fann sig behöfwa werkligheten. Han för tia ej in i naturens werld, Nej, i en werlr, fom fontafiön har viktat. Pa jord du trampar ej, men diamanter J untlöst wirrwarr blixtra för vin fot; An jwindlande fia höja milva branter, vu -fyrundgbjupen gapa dig emot: Af vurpur himlen hwälfs; groteskfigurer Emot rig grina med förwridna drag Oh ständigt karrikerade naturer Och frinvig skiftning mellan natt och dag. En helig statt är snillet, ty det gajs Ar ven, hwars wäsende är ljus och allmakt; Men ingalunda gafs det till en leksak, Till nöje blott för stunden, utan answar; Nei som ett vund vet aafs, för att förwaltas J sanningens och mensklighetens tjenst; Och wärma skulle oss geniets eld: Oen mar ej ämnad envaft till att (via Och ä nu mindre till att flardra blott, Oh ten, som swiker fin bestämmelse, av ide något annat, än en brottsling, Hur glänsande destämmelsen än mar: Ja brottsligbeten verto större är, Ju mera hög bestämmelse han fick. Dot lita hög är gäfwan fast den ej Dar blifwit anwänd få fom borte ske. Derför åt honom fom en gärd åt snillet Wit eter högtit gen en hedersplate, På ven nedläggen oc en lagerkrans, Men atärjen Er, att platsen vod är tom: Ty menskan bör od wara snillet wärd, Som henne gifwits, och wi utan smärta, Fördraga saknaren af ett geni, Om tet ce: finnes i tess bröst ett bjerta, Som flår med snillet uti harmoni. Assiedsmiddag. I BV. T. läses: Herr statsrätet m. m. frib. Gripenstedt gaf i lördags ä Hasselbacken en afskedamiddag för Finansdrpartes mientets expedition. I vet tal, herr friherren mir tilliället boll, antydre han sitt snart förestäende utträte ur Konungens rärlkammare. Det hade, få