Helsingborg. Skelprogrammet har gifvit en insändare anledning till följande uppsats, till hvilken vi ämna återkomma, när den hunnit fullständigt meddelas: En af vårt lands största auktoriteter, advokatfiska! Rydqvist, säger nåzorstädes, att siffror, citerade för att bevisa, i nio bland tio fall vilseleda i stället sor upplysa. Hur ofta ser man icke denna skenbara paradox bekräftad! Orsaken härtill ligger oft st icke deruti, att oriktira sisteruppgister lemnas, utan i och för sig rätta risltrors oriktiga användande. Det sken af sanning, som sifferuppgifier alltid förläna, bländar det stora flertalet af läsare. HHvartill tjener —frågar man all resonnera om en asgzjord sax? Har man ens rättighet att hysa tvisvelsmål om en faktiskt bevisad Sanning?? Och just genom allmänhetens lättrogenhet i detta hänseende blifva slika s. k. bevis sariiga. Då man emellertid, utan att låta förblinda sig af de mer eller mindre ståtliga siffrorna. underkaster bevisningen ett närmare skärskädande. besinnes esomostast f.rsaltarne hafva bexzätt de. synd emot logiken, att utaf i och för sig rikti za premisser draga en falsk slutledning. Den inledning, hvarmed Herr Rektor Å. Hammar börjar sin nyligen utkomna årsberättelse lemnar ett nytt bidrag till de många exemplena på hållbarheten af ofvan citerade sats. Inledningen i sin helhet (uppta zande 2 oktavsidor!) sörljenar onekligen i mer än ett hänseende en mera omfattande granskning, än den såväl ins. tid som tidningens utrym ne tillåter; derigenom att endast det rent af vilseledande mera omständligt afhandlas, under det att de svårfaltliga och obegripliga ställena endast påpekas, tror sig ins. hafva beträdt juste-milicusn, lemnande öppet fält för språkforskare och texttolkare ex prosesso att ta i lag med ifråga varande skrift Innan ins. påbörjar aranskningen, torde det tillåtas honom sörnisnicka den anmärkning, att han uppriktigt läder sig öfver Rikets Ständers beslut att upphöja härvarande skola till ett jemväl på klassiska linicn bögre clementarläroverk. Enär ett ofta påkommande ombyte af lärare, hvilket i den mera sörsigkomne lärjungens undervisning är af ovärderlig nytta, då, genom samma saks skärskädande från olika synpunkter, blicken skärpes och synkretsen vidgas, i den rent elementära åter endast förorsakar förvirring i lärjungens omogna begrepp; enär genom flyttning till annat läroverk detta onda skulle förvärras, derigenom au ej blott lärarepersonalen utan äfven i de flesta fall sjelfva undervisningsmetoden komme alt förändras: derjemte påaktasde de betydiiga pekuniära uppoffringar, hvilka onekligen fertalet af de utaf skolans alumner. som vid universitet eller annat högre läroverk ämnade fortsätta sina studier fått underkasta six — allt detta utgör olägenheter, för hvilkasundanrödjande staden är skyldig erkänsla åt den man, Som, utan att låta asskräcka sig utaf den första motgängen, stod på sig och genom sin ihärdighet lyckades genomdrifva sin för sam-häliet så nyttiga motion. Då författaren säger, -att erfarenheten nogsamt visar, att det förtroende ett läroverk ätnjuter väsendiligen beror derpå, om det eger rättighet fullborda de larjungars skolbildning. som det emottager, samt har att förfoga öfver de härtill erforderliga läroverk krafterna., tror sig ins. med trygghet kunna påstå, att såväl ett lägre elementarläroverk som en folkskola jemväl åtnjuta förtroende, då allmänheten är af sin erfarenhet öfvertygad derom, att undervisniugen samvetsgrant skötes och de kunskaper, som bibringas lärjungarne, icke inskränka sig till all reflexion mördande utanlexor. utan göras lesvande och slå rot i ynglingens för sådan undervisning alltid emottagliga sinne.