ka hjessa glänste i det klara från den sprakande brasan. ,Adle herrar sade han, i det han bugade sig djupt för de unge männen, still hvem skall jag ösfverlomna detta bref, adresseradt till välböorne herr Erik Walderthorn, i dag anländt från det ädla slottet Romenthal? Till mig, min bästa herr Wirkman. Jag är Erik Walderthorn. Ja slädan är här herr värd ? sade Erik, sedan han slutat läsningen af bretvet. -Ja, ådle herre, och skall vara färdig, när ers välborenhet behagar befalla. .Låt den då bli gjord i ordning genast-, sade Erik, sedan värden gätt, satie de sig nu, 01 att med mycken smak njuta af de utmärkta alstern från värdens på Gelderstern den värdige herr Wirkmans kok Inom en half timme derefter stodo de åter framför hotellets föorstugudörr, väl insvepta i sina kappor och pelsar. Den med rådjurshudar väl sodrade sladan körde fram under det att två stora svarta björnskinnsfallar lägo tillreds att deri insvepa resenarerna. Två vackra gråa hastar, synbarligen af Engelsk sullblodsrace stampade på marken och gustade af otålighet att få komma åstad. Deras karmolinfärgade selar, be-lagna med sillver glanste i det ljusa månskenet och silsverklockorne. hvilka hängde ned från betseltyget, fyllde, sa ofta hästarne skakade sina hufvaden, den förtunnade luften med förtrollande musik. ,Huru prårntigt det ser ut-, sade Carl -jag nåste medge att din broder har god smak, Erik. : Ernst år i alla hänseenden en präktig pojke evarade Erik-; och det skall du också saga när