Landsorten. Uddewalla. Bobusläns tidning berättar: J torsrags afton fl. ungefar Å öfwer 10 börjare klockan i Udcewalla stads kyrkotorn Återigen slå 10. Men hon stannare ej terwid: hamrarne dunkade oupphörligt på de båka slagklockorna och det mer en ensemble, i afseende på eldswårssigual, fom skulle färveleå godt hedrat wära högjt uppsatte i tornets tjup. Folt i närheten rusade ut, tutet eldsken syntes på ven wackra qwällhimlen, inga vm stott afhörres — och likwäl hamrades det oupps hörligt vå klockorna. Met andan i halsen ifyndate änrntligen ten för statsklockan antagne uvnar karen upp i tornet och lyckades slutligen afböja retta owanliga slaganfall hos wår hederliga Ffyrtoklocka, setan hon likwäl i omkring 20 minuters tid ej underlåtit att dunka på fina underhafwande. Man förmorar att hon, i högfärd öfwer sin stolta gåna, fin höga samhäills itällnina, sitt gyllene ut: seende och sitt fått att afpassa tiden, äfwen welat briljera med ett tyskt klockjpvel. Så måtte äfven warit förhållandet; ty hennes urlätare fann genast att hon hare en skruf lös, och seran han tilldragit renna, ätergick hon till sitt hwardagslif.