garnerad med wäåntande äldon. Waktmästaren Erifsen i poliskammaren hare erhållit uppdrag att ombeförja begrafningen af ve 17 liten, ywilka i förrgär iweptes i hwit shirting och lades hwar och en i sin kista med kudde och swepdut kantad med spetsar. J ten ftora grafwen, som mar upptagen i fyrkogärdens norröstra rel, omgifwen af träd ä ömse fivor och nära intill skogen, hade redan på morgonen de 17 kistorna blifvit nevfatta i twänne rader, få att kistornas smalare ändar woro wända inåt emot hwarandra, hwarie fifta prydde med en smakfull blomsterfrans. Utefter hela wägen från stera kyrkogärtsporten och jram till grafwen stod en tubbel, tätt packad rad af mennisko: liksom alla wägar och gångar deromkring woro ända till trängs sel uppfyllda. Proccssionen från porten till grafwen utgjordes af br öfwerståthällaren samt pastor primarius d:r Fallenius och föröfrigt blott af nägra anhöriga till te röte. Begrafningsakten förrättades af d:r Fallenius fom, sedan han jorrfästat hwar och en af te affione särskildt, höll öfwer vem samtligen ett liktal, hwilket han inledde med följande ord ur Lucas 13 kap. v. 4: De aderton, fom tornet i Siloa föll uppå och drap dem, menen J, att de brottslige woro för alla menniskor, fom bo i Jes vufalem ? och talet syntes på den kringstående stora folfmängten göra ett tjupt intryck. Efter ven högtidliga aktens slut nedtastades i arafwen många kransar och blommor af de hädangängnes wänner och anhöriga. Allt tillgick, trots trängseln, i god ordning och under högtidlig tystnad. —n— — —-—zd——. .Uv ww—— vs