Helsingborgs-Posten – 26 maj 1866, sida 3

——— Ä— — Med hvarje steg blef taflan, mot hvilken de störtade sig, allt mer och mer ryslig. Elden föll från berget utöfver slätten, såsom en ofantlig katarakt af lågor. Hvirflar af skimrande rök slingrande sig upp emot himlen; brakandet af de med roten uppryckta träden, som så småningom sjönko tillsamman till en glödhög afjättelika eldkol, blandadt med det rasande sprakandet i de giöna bladen, bildade ett fasansfullt dän, liknande tropikernas orkaner; sjön likasom antänd af återspeglingen från eidsvådan, liknade den förskräckliga sol, som glödhet rullar fram öfver Coromandels Eden. De båda vännerna, som nu kommit på hundra steg ifrån chattiram. flöro fram utåt alleen och sprungo derefter emot terrassen, der förskräckliga skrik och skällandet af en klagande hund anropade all mensklig hjelp. Denna eld kommer från en demons hjerna! utropade Edvard. Ett sönderslitande skrik, sådaut som en qvinna utstöter i en genom öfverrumpling tagen stad, genljöd i Gabriels hjerta. Vid skenet från elden, som gjorde att föremålen syntes närmare, i det den belyste dem klarare än solen, såg Gabriel under träden en af honom igenkänd grupp flyga framåt. Indiern Goulab bortförde i sina armar, likasom gladan en dufva, den sköna Eva, helt och hållet omfluten af sitt korpsvarta hår. I samma ögonblick rusade en annan jättelik indier, smidig som en tiger, med pannar omvirad af en blodig bindel. öfver röfvaren Goulab, innan Klerbbs och Gabriel hunno fram Den bronsfärgade jätten sträckte med ett dolkstyng Goulab fill sina fötter, ropande: ,det ä