Helsingborgs-Posten – 26 maj 1866, sida 2

Biskap Flensburgs nyss aflätna berdabref innehåller följande wackra siitrring af ven betyvelje prestens hem eger. Biskopen yttrar: Den protestantiste presten är ide såsom den far thelske afskild frän familjelifwets glädje och answar. Men med skäl måste då ock på honom tillämpas, att ven, fom ide rätt tan förestå sitt eget hus, för mår ej heller wara en förwaltare i Guds förfame ling. Jcke blott på prestens egen versonlighet utan äfwen på den allmänna karakter, som utmärker hela hans hus, ligger den största wigt. Presthemmet är i sörsamlingen såsom ett hus bygdt på berget; Det drager ständigt allas blickar tillzsig. Beherrstas det af flärtens och dårskapens ante, intränger här ert uselt, saftlöst werltswäsen, fom spelar förnämt och fremmance emot all allwarlig gursfruktan, lossna här tuktens och lytnateus, fritens och kärlekens band, få blifwer sårant af oberäkneligt itort inflytande, och mången kanske i öfrigt redlig förfantlins gens herre har af tylita forgliga förhållanden kännt sin werksamhet förswagad eller nära nog tillintetz gjord. Ty haru stulle ban wäl i sörsamliagen funna wer allwar bestraffa de synder. som äro gändse i hans eget hus, eller i församlingen brottas med den förderfwets ante, fom rårer i hans egen boning? Tänka wi of åter det metsatta, lyck ligare fallet, så framträder för wår blick en af de mejt glädjande bilder, lifwet har att förete, bilten af ret rätta presthemmet. Det är här fom Herz rans fruftan genomwerkar alla förhållanden, fom arbetet knytes till bönen och uppbäres af dess kraft. Det är här, som allwar och ordning, trohet och tärkel förena hemmets alla medlemmar. Det är här, fom man bar det rätta känsliga hjertat för all sorg och allt befymmer, all nöd och allt lirande, fom i församlingen erfares. Det är härifrån, fom rika strömmar af hjelpsamhet, barmhertighet och wälgörenhet utgå till att upplifwa och befrutta. Och åter säger jag: af hwilket oberäkneligt inslytande är icke detta? Först och främst för presten sjelf. Ty i hwilket på en gång ödmjukt och frimorigt finne mäste han ide utgå ur ett sädant hem och komma till sitt embetes gerning? Och witdare också för församlingen. Ty ett jädant presthem är för henne en förebild och är derjemte en det godas medelpunkt, ifrån bwilten krafterna utgå, sträfwande efter att småningom genomtränga det hela. Men slutligen äro dylika hem jemwäl af en stor betydelse för fyr kans och församlingens frtmtid. Ty efter regeln fostras i dem under mwarma fadersoch moderåböner de skära ynglingasinnen, hwilka denna werls dens arga wäsen ide förgiftar. Efter regeln fom ma ur dem de män, i hwilkas bröst Gud fan uppwäcka det goda beslutet att tjena honom i Hans förs samling, och hwilka sluta fig samman till den trigarskara, fom förmår att strida Herrans heliga strider på jorden, En seknlarfeft af storartad beskaffenhet förberedes i Köpenhamn till på Måndag, till firande af min: net af samma dag för 100 år seran, rå rättigde: ten att sjelf besitta fast egendom tillerkändes döns derna inom Köpenhamns amt. Kongl. Maj:t har funnit för godt erkänna hands landen Carl Magnus Halldäd att wara Hanfefta den Libeds konsul i Malmö.