Helsingborg. Telegram til Qeliingborsg-Poften. Stoäholm den 25 ll. 9, 40 min. c. m. Protettionistiskt nederlag! Förslär kta bewillningsatslattet har i dog votcrut tulljrihet utom a off, ymctemjöl, rägmjöl, gryn, pottasta, larkaser. Tobat oförändrad. Frågan om tongressen Hör fortfarance till vem, fom med att stäl finna kallas swäfwande. Enligt I re setnaste telegrammerna lär Siterrike hafwa för: flarat fia willigt att mergifwa den Venetianska frågans diskuterande mer wilkor att en erfätte ning i landområde lägges till grund för förhandlingarne. Men som nu sjelfwa hut: wutknuten ligger just häri, så är ingenting wiäfendtligt wunnet med detta Usterriles mergifwande. Frän Frantrike ljuder vet ide Heller trösteritt. Monitös ren lägger iynnerlig tonwigt mir, att Frankrike, Rysslard och England icke hafwa för afsigt att upp: träda fom skiljedomare utan endast wilja antyda wissa grnnrer, fom kunna möjliggöra unterhands lingar. Wid en sttuation fom ven närwarande, rå salerna nått ven yttersta spets, är detta högit litet, ja nästan intet att bygga på. La France instärper ocfå, att kongressen nuder alla omstäntigheter åt minftone ide fon sammanträda ännu på några mweckor. Lägger man nu härtill, att den officiela uqrov. Corr. på samma gång den förtwiflar om möjligheten att komma öfwerens om gruncwilkoren för en förlitning, anser ret omöjligt for de twir ftande magterna att för owiss tiv hålla sina härar på krigsfot, så tyckes ret, jom om det ide skulle funna dröja många dagar, innan underrättelse ans länder om fiendtligheternas öppnande. Förfärlig olycksändelse. I Onsdags middag spred fig i hufwursiaten mer blixtens jnadbhet ret ryftet, att kathelsta tyrkano unter byggnad warande torn störtat samman firar efter fl. 2 och under fina ruiner begrafwit hela ven der för tillfället sysselsatta arbetarepersenalen. Tywärr befanns detta rykte alltför grundadt. Belägen wid Norre Smedjegatan öfwerst på Höjden af Brunkebergsåsen hade den förut till fitt yttre få ansprätslöfa tyrtan börjat resa fig ett torn, fom, ehuru ännu ide färdigt till fin fulla höjd, vevan lyfte fig öfwer denna del af Normalm. Mu efter sedan olyckan timat erfar man, att mången kunnig byggmästare längt förut hyst twifwelsmål om grundens förmåga att bära denna tillbyggnad. Efter tornet syntes intet annat än ett chass af spillror och sten, alt öfwerhöljdt af ett tjodt vamme lager; kyrkans orget ligger trossad och framkastad mot altaret — och från vjupet af allt detta hördes dämpade klagande ljud från ve unver ruinerna bes grafne. De saknades antal uppgår, få widt man hittills kunnat få utrert, till 26 stycken; af dessa har man från ruinerna lyckats framdraga 8 och bland dessa 5 mer eller mindre starage, hwilka af fördes till lasarettet; 3 woro redan döte. Genast efter olyckshändel sen ditbeordrades en afdelning af Swea Lifgarre, oh få fort fig göra lät anlände ett tompani sappörer, försedre med sparar och ans dra tjenliga werkeyg. Arbetet fortgick emellertid med ren största raskhet, och deri deltogo många s. k. bättre personer. M:t konungen och H. K. H. hertigen af Dalarne, öfwerstäthällaren m. fl. woro tidigt på platsen. Utföranret af detta byggnadsarbete war öfmers lemnadt åt byggmästaren Laschinger, en seran några är derstädes bosatt tyst. Enligt sednare unterrättelser uppgifwes antalet af te mid arbetet sysselsatta till 54, deraf 20 ber funno fig uppe mid tornbyggnaden. Werkgesäller Lemte, som wir tillfället äfwen mar uppe på förs net, har undkommit skadad, ehuru ide lifsfarligt Fill Serafimerlasarettet bare fl. half 5 afförts 12