några snaror wid fin hönsgård, och just fom han morgonen derpå kom ut på baden, fick han fe en hare spatsera i snaran. Han ffynvare vit och räds vare lifwet på Jösse för att sedan taga slinnet af honom; men beslöt i stället att föra honom med fig till staden, tit han samma dag for met ett lass sparrar och haren inspärrad i en korg. Under imwär gen tog bonden in på en landstfrog och berättade rer fin fängst. Krögarcus barn smögo fig ut, lods jate bandet på toralecket och sägo med undran vet spaka djuret: men de öppnade något oförsigtigt locfet, och wips sprang haren till stogs. De hittade dock på råd, togo en gammal katt, som satt på förs stuguvwisten, och stoppade i koraen. Bonden fortsatte fin wäg och hörde mät derunder några jamande