ÖA Nn törlofning på fullt allvar. — Redan betänkt. — Har ni gjort er reda för, miu fru, alla eventualiteterna vid denna förbindelse? — Jag har tänkt på allt, . . . dessutom, om jag skulle glömt något, har jag hela evigheten för mig att påminna mig det. — Tag er i akt ... ni är nu min fästmö och under hela ert lif kan ni icke skänka er hand åt någon annan man ... det är nägot att tänka på. — Käre fästman, det är just den omständi.het, hvarpå jag genast tänkte. — Nå väl! min vackra fästmö, jag skall nu göra underverk, för att framflytta epoken af . . iv. va lade här sin högra hand på Gabriels mun Två personer inträdde helt olägligt. Sådant folk passa alltid på att komma vid dylika tillfällen. Det var återigen de två lagkarlarne, boutredningsmännen. i Eva moltog dem med en kall artighet och sade till Gabriel: De här herrarne komma som de voro kallade, icke sannt herr Gabriel? Reser ni i morgon till Madras? — Ja, min fru, ju förr ju heldre . . i detta ögonblick till och med, för att så mycket fortare kunna komma tilibaka. Jag går till den franske bankiren för min vexel på tjugotusen ecus. — Vi få väl snart se er AUlbaka? — På öfvermorgon, min fu; jag hoppas kunna lefva tjugofyra timmar: Dorta härifrån, jag triflar mycket derpå, men man får försöka.