Blott herrskaren i detta sköna rike, Blott menniskan ver öfwergifwen går Och blickar bedjande upp till fin like OM will, men kan ej skyla fina får: När allt fring henne jublar, blott hon gråter Och alädjelös på hemmets marler står: En Rachel, som sig ej hugswala låter, Hwars suckan, ohörd, bort med winden gär.