Helsingborgs-Posten – 8 maj 1866, sida 3

sinnes här, för att jaga en kula mellan ögonen på dem, Två tårar dallrade härvid i Evas ögonlock. Gabriel kände dem flyta i sitt bryst såsom svartsjukans vulkaniska lava. Min fru, sade Klerbbs, jag erbjuder mig af hvad ligrarne beträffar! — Sir Edvard, sade Eva, med en torr ton, som man hittills icke märkt hos henne. Det gifves allvarsamma ögonblick och minnen som man bör respektera!Klerbbs bugude sig för den vackra enkan och sökte i mycket kraftfulla och allvarsamma uttryck att bevisa sin tillgifvenhet. 2Uvuken fasansfull natt! sade Eva. Min Gud! hvarföre kan jag icke ega styrka nog att rycka mig ifrån detta hus! Det är väl derföre atl öfverallt finner jag saker och ting, som påminna mig om honom! .. . Stackars Samy! Sir Edvard ni var mycket obetänksam och lättsinnig! Vid midnatt, ett skott! ..... och på en tiger! .... framför mitt hus. — Jag trodde, min fru, att man borde döda en af edra fiender vid hvarje timma och öfverallt. — Kan ni väl tro, sir Edvard, att hvarje natt vid samma timma, störes min sömn af en förskräcklia, infernalisk dröm! .. Jag tycker mig se en ödslig dal, genljudande af rysliga tjut och brusande vattenfall; jag tycker mig se en flod af blod, glänsande som guld och upptylld af kringflytande benstumpar; jag tycker mig se en festmåltid, der en kraftrull menniska slukar tigrarnes kött, der tigrarne uppsluka mig sjelf; fasansfulla skrik, som återstudsa ifrån klipphå