Helsingborgs-Posten – 8 maj 1866, sida 3

— Sir Edvard, hörde ni icke Coura skälla, då ni sköt på tigren? — Nej min fru. — Nej! ... det var högst besynnerligt! 22 lan brukar märka tigren på en mils afstånd. Jag har ej heller hört honom, den snälle hunden. — Han tillbringar natten kanske nere hos folket ... — Sir Edvard, var god säg till i yttre rummet, att någon går och söker efter Coura ål mig. — Ja, min fru. — Herr Gabriel, ni är så tystlåten. — Åck, min fru, jag är ännu qvar i er dröm. — Ni har ju i verkligheten spelat en mycket ädel rol vid någonting dylikt! Ni var närvarande vid den rysliga scenen i ödemarken! Ni söljde icke lönnmördarne och de fege uslingarne! och hvad som är ännu bältre, ni har icke skrutit öfver någonting, så som er vän, denne ädle engelsman, som är mera djuptänkt än han ser ut att vara. Jag känner honom. — Vi hafva icke gjort annat än vår pligt min fru. — Piigten är en lätt sak att tala om, mer svår att verkställa. F