Helsingborgs-Posten – 3 maj 1866, sida 2

skrifwes. Wid samma tillsälle blef äfwen eu bonde, tallad ÅJohannes Bocken tilldelad ett få wäldsamt slag i hufwudet med en stör, att han sanslös neddignare, och derwid fit ett ganska stort Hål t hufwudet. Denna bragd utfördes också af en jerns wägsarbetare. — Det är mer än betlagligt, att sådana wåldsamheter få ofta begås af jernwägsarbetare och ännu beftagligare, att man ide förmår stäfja dessa milda sällar, nutidens beserker. Kreatursexpvort. Med ångfartygen Bulture och Marv, fom i Thororags på morgonen af gingo från Göteborg till London, ha försändts, med UBulture 160 slagtoxar och 60 swinkreatur, ett parti smör samt slastfyllnad af hafre, och med Mary omtring 200 slagtoxar oh swin, faltadt fläfk, smör m. m. Det prenssista konskrivtionswäsendet. Göteborgs Hanrelstirnina för förliden Torsdag innehåller ett bref från tioningens på en utländsk refa stadde utgifware, hwari han bland annat yttrar om den pcussiska armecorganisationen: i — — Oh fri kan wertligen ej preussaren kalla sig, så länge han är underkastad detta förhatliga förmock, fom ligger i den närwarande preussiska armcorganisationen. Man borde höra den unge man, som nu ftår framför mig, tala derom: Han har i tre är genomgått fin bewäringsålder i en liten Ostersjöstad. Ryckt från fin började lefnadsbina och itlärd nniformen, erhåller han 22373 gros schen (ungefär 22 öre) om dagen att lefwa på. All uppmärtjamhet oattatt fan han lätt ädraga jig når gon af de arlige officerarnes agg. Denne junker fan nu chifanera honom på alla möjliga fött. SÅ hare min sagesman blifwit of en fåran herre bes ordrad under några dagar att infinna fig hos hos nom än ett ärente, än i ett annat, hwarje qwart. Ilspptröttad och förargaad, säger han till en kamrat af högre grar, att han ej witare ämnate lyda slika befallningar. Denne anfåg sig skyldig rapportera saken, och wår unge fosterlandsförswarare dömes till 5 weckors mörk avieft på watten och bröd. — Undra tå ej öfver att många sjelfmord ega rum i den preussiska armen och att mer än ett löfte gif wes i förlittringen, att, i händelse af krig, den eller den officern stall erhålla första kulan. Uncra ej mindre deröfwer, att när de tre tjensteären äro slutate, re frigifne jubla högt, ty nu äro ve åter fria. Nu behöfwa ve ej längre gå och je fig mtring på hwarje gata, för att ej förfumma belj: på en der möjligen promenerande officer; nu behöfwa te ej wakta på hwarje klockslag eller med evo metse en gedtycklig befallning. Dot är deras pröfningstid wisserligen ej ännu lyltad. Ånnu siå de q var i lanttwärnet, i hwilken egenskap de ä wissarticer intallas till förnyade öfningar, för att cj alömma hwad te lärt. DA Nmå hwatc parti skall ni taga, om en revos utien uppstee mot ett såtant fyftem? — Naturligtwis, wi skjuta i luften! Si är tet itällmt mer Preussens berömda förswarswasen. Det wore helt entelt omöjligt hos ettt sritt fell, fom ej titigt blifwit slaf under nörwänrighetens makt. PÅ torget utanför rädhuset spela wexelwis tvenne musiftårer. De unga folvater, fom här stå uppe sällda, hafwa i allmänhet ett mycdet behagligt utscence. Meindre behagade mig officerarne, kanske fill följd of motwiljan mot ret system re verrefens tera. Beklärnaden är hos båre trupp och lefäl stel och spänt, hwadan figurerna hafwa mycken likhet med ve swarfwade trädockor, fom tillhöra Nirne bergerletsakerna. Jag antager att desja förwända och opraltiska uniformer skola en gång synas lika så komista, fom wi nu finna de kinesiska foldatdrägs terna. Den gamla JIluftrerod-Tidning för i Lördags innehöll btand annat: Pehr Thomasson med portvätt, Wid ett barns rörsläger, poem af H—g; Årokodilen, dess lif och mordlust, med planche; Nos tiser; Rebus; m. m.