Helsingborgs-Posten – 3 maj 1866, sida 2

— Den satans karlen! man vet ct aldrig o om han talar allvarsamt eller ej! — Gabriel. man måste verkligen såsom vi två hafva varit nära att sInkas af tigrar oc altornever, för att kunna uthärda don toriyr ni sedan en timma låtit mig undergå! Min vänskap och milt tålamod bestå i alla prof. Gabriel, jag säger er, vid min adelsmanna ära, alt jag hkall resa i morgon. — Det är försent i morgon. Om jag återser (morgon . ..... två minuter ..... me eder ar.n invid hennes ..... hon leende elier melankolisk såsom nyss ... ni samilier såsom en lycklig älskare ....... hon med detta djefvulsbehaz, som skulle kunna locka en engel från paradiset! . . . ni med detta lugna ansigte som ingenting önskar . .... Om ja Bäterser er i afton vid bordet, med eter 0 rörande vid honnes, med eder fot på borden ar hennes klädning; om j:g ser vid nattens inbrott, henne och er, betraktande samina stjernor, trampande samma grästorfva, plockande samma biommor, inandande samma vallnkter, så känner jag alt milt stackars förnuft icke kan stå emot min förtviflan; jag känaer att mitt hufvud skall svindla, alt mot min vilja mina fötter skola bära mig till er båda, med blodsprängda ögon, skummande ! sääppar och ett vansinnigt leende! Klerbbs rädda mig från denna olycka! Res! Res! Klerbbs fattade Gabriels händer. -Jag skall resa, sade han med en ton, hvars rörelse förrådde dess uppriktighet . . . . jag skall resa, Sabriel. .... men innan jag reser, skulle jag åtminstone vilja veta, hvarföre jag skulle komma hit. Ni hade utan tvifvel någon orsak att kalla mig! nagon stor fara?