Norge. Från Kristiania har man den glädjande under rättelsen, att det letjamma förslaget om ftåthållares stapets upphäfwanre, fom en gång mar nära att objelvligt förstöra endrägten emellan re bäda skandinavista unionsstaterna, blifwit af storthinget af slaget. Morgonbladet för i Onsvaas redogör för bes bhardlingen af denna fråga i Tisdagens ftorthingsfarmanträde. Konstitutions-kommittens majoritet shr Cyristensen, Swanö, Setter och Veseth) war af ven mening, att de skäl, fom bestämre förra fterthingets beslut, fortfarande förefinnas och med jams ma ftyrfa som vå tala för att saken tillswidare får bero. Miinoriteten (hrr Richter, Norgrenn och Prante) tilljtyrtte deremot grundlagsförändringens antagande och wille i grundlagens 12 hafwa införra följanre ord: Konungen mwäljer sjelf ett råd af norska medborgare, hwilka ide äro tyngre än 30 år. Detta råd ffall bestå af twå statsministrar och åtminstone twå andra medlemmar. Likaledes fan konungen tillsätta en vicekonung. 3 följd häraf stulle första relen af 13 lyda sälunda: Under konungens frånwaro uppvrager han rifets inre ftyrelse i re fall, han sjelf föreskrifwer, åt vicetonungen, när en sådan är tillsatt, tillika med den ene statsministern och åtminstone fem af statsråädets öfriga medlemmar. I flera följande 88 insättes ortet ftatsminiftern i ssället för fåthållaren c. s. w. Ursprungligen woro till detta storthing twänne förslag angående ståthållarestapets upphäfwande ingifna: det ena, af pastor Sverdrup och 30 andra representanter, gick ut på ftåthållareplat: