Helsingborgs-Posten – 1 maj 1866, sida 2

ker att ni är trofast: se der, ännu alltid Sliga, eder favorit papegoja.Alltid, sir Edvard; hon är förtjusande, hon bits. som en engel. — ela er lilla belolkning i vohererna befinne sig väl; min fru?s -Jag har förlorat Siza. Ack: den der lilla stackarn! Liza, hon son sjöng så väl och som smekte som en liten demon. -Död, sir Edvard. A propos, jag såg edra elephantet i i Madras; de magra synbarligen: de igenkände mig, de vilja tillbaka till eder sjö; en af dem pekade med sin snabel på det sex fot djupa grumliga vattnet och skakade på hufvudet — Ack, tycktes han vilja säga, detta skall nu föreställa vår sköna Tinnevely sjö. Jag lofvade dem att skrifva tili guvernören, för alt få en bassin gräfd till dem. Ni ser således, min fru, att alla möjliga grenar af vetande blifvit odlade under denna min resa och till och med ganska lyckligt. vVerkligen? men det är dock märkvärdigt sir Edvard, ni har verkställt så mycket, att man lätt kan glömma något. Vid ormen Ananta! såsom Indierna säga, jag förvånar mig alls icke öfver att ni hade så brådtom att komma åstad och alt eder korta resa var så lång. Ack min Gud, ni ha haft hela Ganges att dricka ut! Nej, min fru, skämt åsido, denna lilla resa skall dock hafva ett resuliat; ni fär se. Vid dessa ord vågade sig Eva fram med det första skrattet under sitt enkoståno. Gabriel smålog och gästerna sågo forblullade ut. Ilar ni icke råkat ut för några roliga äf