nesiska kiosker; hela moln af broderier, kasta le omkring med en förtjnsande nontchalans; japanesiska vaser, omkrina hvilkas lock, föreställande det vördnadsvarda husvulet af en rahma. en skalkaktig hand knulit ett band: fint slipade kristallsk lar, hvarunder vi-snade tullyaner hänsde ned sina hufvuden: porslinsgudar till hälften sönderslagna: ett schackbräde, med alla dess kullkastade pjeser. i ett anfall af barslig vrede. tillfölje af en alltför snar matt. St. Evas hand var öfverallt; fastån frånvarande bodde hon ännu i huset. Då Evas svåger, den vise Talaiperi återkommil till boningen vid sjön från Madras, der vigliga affärer nästan hela tiden tagit honom i anspråk, sade han en dag till Gabriel: Vi äro i sanning mycket ledsna att ej kunna skaffa er några förströelser eller några landtliga nöjen: men ni känner bättre än någon vår belägenhet; hela huset är försänkt i sorg. Emellertid, hoppas jag, skall väl tiden, denne Gud, som helar allt, låta er tillbringa gladare dagar i skötet af vår familj och nägra goda vänner. Gabriel svarade, att denna ensamhet egde för honom mycket behag; att han nu nästan kungligt kunde utöfva sin halvudpassion, jagten, och all han dessutom hade två verksamma -botemedel mot ledsnaden, nemligen studier och tankar. Emellertiderhöll Gabriel ett bref från Klerbbs, som lydde sålunda: Tranquebar den 18 Juni. Min käre Gabriel! ÅFör att uppfylla det lölte jag gaf er vid min alresa, skrilver jag nu. Jag har ännu ej lyckals tinna Malabareraas historia. Således är det