Helsingborgs-Posten – 21 april 1866, sida 2

Eva. En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. (Forts. fr. n:o 44.) Slutligen tillkännagaf en trumhvirfvel annalkandet af milisen. Kanonerna från fästningsvallarne bör ade synas i skotigluggarne. En ryttare passerade emellan de två uppställda raderna af Hinduisk melis och framlemnade till bödeln ett hopviket papper. Denne läste mycket långsamt den order han erhållit och smålog på ett så grymt och dumt sätt, som endast en bödel kan åstadkomma. Derefter upptog han en bunta tåg, som låg bredvid honom och lade den på axeln af en bland sina medhjelpare samt nedsteg från ställningen. Han kastade en melankolisk afskedsbhck åt sina galgar, likasom han varit förtviflad öfver alt se, alt dessa så sköna instrumenter, sa stolt uppstälida af hans egen hand, nu skulle återföras till sina skjul, utan att hafva full zjort sin skyldighet, likasom två lata arbetare, som ålervända från sia åkersåra, lemnande skörden efter sig. Goulab tog ett hopp ned från sin plots vid foten af galgarne och frågade bödeln: något denne svarade endast med att visa honom brefvet och böjde på axlarne med minen af en man, som anklagar uådesutdelarne för orattvisa. Knotande mummel höjde sig straxt i folkmassan. Man beröfvade denna armee af tigrar silt byte! Denna orättvisa, så oförskämdt utöf