Article Image
att ej gifwa för mycket i sender, ty eljest fan ret hafwa samma menliga följder fom en för stark fodring med klöfwer, nöthalm, potäter, grynråg m. m. Mina jår äta lupinhöet med största bes gärlighet, hålla fig wid godt hull och föra en präktig afkomma, men då under springtiden främmande får komma i min stall, försmå ve i början Iupis nerna, men få redan efter en weckas förlopp smak derför. Då jag nu ätergår till lupinens jordförbättrande egenskaper, will jag anföra min egen erfarenhet. Det första försöket med lupinodling gjorde jag på ett utmagradt stycke jord af 1, tunnlands widd, på hwiltet förre arrendatorn sednast fått hafre men knappt fått mera än utfävet igen. För att pröfwa lupinen erhöll hon fin plats just ver och lemnade en wacker skörd, och efterfrukten, hafre, året derpå, lemnade 6:te kornet. På samma siycke, litet större tilltaget, sådtes derpå lupiner igen, men beklagligtwts för tunnt; torkan inwerkade dessutom menligt på deras ute weckling. Jag plöjde ner lupinerna, gaf stycket en half gödsling med hästspillning och har nu der den wackraste råg man will je. Då nu med anrra fröfrnkter förhållandet är sätant, att ve alltid starat efteriförren, så ämnar jag framdeles endast begagna lupiner till förfrukt åt rågen, och tror jag mig funna wänta lika gora refultater och möjligen bättre än med rent träte. Hwar nu gröngörningen beträffar, så har den serdeles på lätt jord haft ganska förmänlig werkan; om ven i warakttighet kan täfla med sftallgödselns äv rod twifwel underkastatt. Men en af lupinens många gota egenskaper är, att hon fan flera år å rad efterfölja sig sjelf och att grödorna blifwa allt bättre. Man har erempel på att hon odlats 6 år efter. hwarandra, oh att den fitta förren warit den bästa. Om särant också skett under serdeles gynnsamma förhållanden och bör betraktas såsom untantag, så bewisar tetta rod ven owanliga för: måga lupinen har att bereta fig framgång. Utrites begaguas späda lupiner till färbete; jag för min del har ännu ide gjort försök dermer, emedan wid tenna tid annat bete och grönfoder finnes, och min sträfwan är att få winterfoder samt göra mig oberoende af fröinköp, då detta ännu är ganska dyrt, och fällan understiger hwetepriferna. Unrer år med fen wår och mycket höstregn fan det hafwa swårighet att få moget oh wälbergadt lupinfrö. Doc tror ing att dess grobarhet åtminstone bibehåller fig i 18 månader, och vet torde vi före sädden wara nyttigt att i 24 timmar blöta fröet samt öka utsädesqrantum något. Detta förs fök giorde jag i fjol och faun ej stor skillnad wid plantornas uppkomst, men wäl sent sårta, förstörde torkan till en vel. Lupinens mängsidiga amvändbarhet har jag blott till en del hunnit pröfwa, och jag måfte säledes för att fylla denna lucka åberopa de större lupinodlarne i norra Tysktand, emedan möjliga försök i denna riktning här i Swerge ej kommit till min wetskap. dr Ketta, en autoritet af första rangen samt wämerad och upplyft författare i ämnet, yttrar fia fålunda : Korna kan man lemna 24 tappa gröpadt lupinfrö om dagen utan att någon beskhet i mjöl ken förspörjes, twärtom är denna wälsmakande och mycket fet. Hästarne erhålla en kappa lupinfrö om dagen jemte annat forer. Hr Banje bestyrker detta förhällande; han gifwer sina kor 4 skålp. lupingröpe jemte 1 skälp. oljekakor och 10 skälp. kålrötter uti dryck, samt säsom bifoder lupinblast och Halmhace kelse blandadt utan hö. Mjölkens fetthalt är bes tycligt, hullet hes djuren är i tilltagande samt smöret förträffligt utan all beska. — Hr Schwantz på Reichenwalde rostar lupinfröet före gröpningen och blandar vet med Hafremjöl; hästarne äta detta foder med begärlighet och äro arbetsstarka. — Hr Ruth på Neuendorf stöper lupinerna och blandar dem med klier till hästfoder. En annan fodrar lus pinerna i sammanhang med morötter, som synes mig wara en passande blandning. Man ser således här olika fodringsmethoder och den reflekterande jordbrukaren skall mid anställda försök dermed wälja det mest passande, men också alltid iakttaga den försigtigheten att börja med små

21 april 1866, sida 3

Thumbnail