Helsingborgs-Posten – 21 april 1866, sida 2

i den djupaste neglin beviljade han honom, o— aktadt det ej var rätta timman, denna så ovanliga audiens. Talaiperi. iklädd en särdeles elegant europeisk drägt, störtade ini rummet med ett ansigte, hvars blekhet tycktes tränga genom den bronsfärgade hyn. sRältvisa! rättvisa! utropade indiern; vördade attorney, rättvisa! -Shall ni alltid finna här, svarade domaren. — Man ämnar döda Klerbbs och Gabriel? frågade Talaiperi med en feberaktig ängslan. — Om några timmar. — De äro oskyldiga! oskyldiga! — De äro dömda. — Men ännu icke döda, vördade attorney; de äro ju ännu icke döda? — De äro döda i rättvisans ögon .... — Då skola de lefva, utropade indiern .. jag har under femton års tid utöfvat domareembetet i den svarta statten och mitt namn har alltid varit helsadt såsom rättvist. Jag är Mounoussamys broder och då jag kommer, för att rycka ifrån er två oskyldi:a hufvuden, två unoa män, anklagade för mordet på min broder förtjenar jag alt man hör mig. — Min herre, sade attornyn, ni förspiller er tid förgäfves. klerbbs och Gabriel äro oskyldiga, säger ni? Har ni icke hört mitt tal inför domstolen i går? — Nej, your worship. ÅT! hade ni hört det, skulle ni ej kommit hit 0 0 uppfört en dylik dram för mig . der var så god och kasta elt öga i denna liduing, det är Madras Evening-chronide; der kan ni läsa mitt tal. — Men vördade attorney, om nu, oaktadt ert