Helsingborgs-Posten – 21 april 1866, sida 2

vad mot ett stackars folk, lystet efter menniskokött och jagadt från sin festmåltid, måste uppväcka revolution: men det behöfdes endasi en rörelse bland soldaterna samt en glimt utaflunlan på batteriet, för att jaga på flykten dessa vederstyggliga gäster innan det första upprorsskränet hunnit utbrista. Goulab oci Mirpour försvunno i massan; en dödsfasa isade dem bäda; dunkla aningar förvirrade deras sinnen, vid minnet af den inysteriösa scen, hvartill de nyss varit vittnen. Dessa blekgula män, som lyckan höjt från kojan till palatset, från den vilda nakenheten till nabobens lyx, skattade sig nu lyckliga, att befinna sig i sin ursprungliga kostym, dock med den skillnad att deras breda bälten dolde en ofantlig summa i spanska quadrupler. Icke vågande återvända till sin boning, af fruktan att der stöta på någon hemsk uppenbarelse, fördjupade de sig i ödemarkerna kring de dystra, heliga templen i Elora, beslutna att der söka få reda på händelsernas utgång, medelst ett spioneri, som det var lätt för dem att anbringa bland sina indiska hroder, de sanatiske Sivas-dyrkarne. Vid sam na dags morgongryning. hade en rik indier, vid namn Talaiperi eller domstolsordförande och bror till Mounoussamy, infunnit sig hos attorney general för att meddela honom något som icke tålde uppskof. Öfverhetspersonen blef hastigt uppväckt af de förtvifla is skrik, som indiern utstötte, då tjenarne vågrade att insläppa honom, under påstående att audiensen först började vil middagstiden. Aitorney ringde och sedan han fått veta att den besökande var hans företrädare före engelska koloniseringen, lät han öppna dörren och