på de dislokationer, fom werkligen försiggätt. Bai ron von Werther har derföre warit i s:änd att med ven fullständigaste säterhet sända grundare uns terrättelser till Berlin om ve militära förhillningsreglor, fom äro widtagna. Allt hwad fom för öfrigt har blifwit berättadt för att wäcka den oros ande föreställningen att en avme samlades mid Dsterrikes nordgräns, får jag med ven största bejtämdhet förklara för osannt, hwilket jag redan uppres pade gånger mundtligen har gjort för boron dom Werther. Hwarje riskussion om huruwida Preusz sen eller Ssterrike har gjort början med de militära förberedelserna har slutligen blifwit gjord fulltome ligt öfwerflödia genom kejsarens ord, hwilket i nos ten af 31 Mars tlart och tydligt är gijwet i pant för, att Ssterrike ej har i sinnet att företaga ett angrpp. En motswarande försätran, lita klart och fyndigt gifwen i konung Wilhelms namn, medför af fig sjelf att man åä båda sidor båller inne mer hwarje ytterligare förbercrelse af trigisk betyretse. En fåvan försäkran önskade wi derför att erhålla, och nu föreligger werkligen till swar på den anförra noten den uttryckliga förklaringen för ret tejserliga hofwet, att intet är mera aflägset från H. M:t konungens afsigter, än ett angrepp mot Österrike. Någon grund finnes således ej till vt lerligare rustningar, och vå, såsom jag i vet före gående har wisat, i OÖsterrike ei göres några förbes redelser till fria, boppas mi få mottaga den unders rättelse, fom wi betlagligen sakna iden kongl. preuse. sista gesandtens not, nemligeu att den i Preussen den 28 i förra månaden utfärdade bejallningen om mobilisering ej skall blifwa utförd. Då tet kejserliga kabinettet efter den försiagängna netwerlingen ej utan ett tungt answar skulle funna dlifma lif: giltiat för för ett längre fortsättande af Preussens rustningar, ombedes ers exc. att oförtöfwart anmoda den kunal. herr ministerpresiden, ät hwilken ni skall lemna tenna tepesch, om en lugnande förtlaring i antytra rittning och att pr telegraf gifwa oss mn derrättelse om resultatet af ert steg. Jag ber er mottaga o. s. w. Mensscorff. Då Föln. 3Feit.7 och flera andra blad trott fig funna bygga förhoppningar om frerens bewarande på denna note, få har detta uppeubart skett af obe: kantstap med dess werkliga innehåll. Wäl vär ren ide formen af ett ultimatum men den har i sjelfwa werfet hela karakteren af ett sådant, emedan ven gör en oförbehållsam och för Preussen starkt gra: veraudre sammanfattning af alla de anlerningar till misstro, fom denna ssednare magt under re sernare månaderna lemnat Österrike. Såsom wi i föres gående nummer redan nämnde har dessutom det hopp för freren, fom man fäst wid Preussens wäntate swar på ofwanstående note, icke gätt i fullbordan, ty i stället för att begagna ren wisjerligen förödmjnfande men dock ide omöjliga reträtt, som den ers bjurer, har grefwe Bismarck swarat med ett tvärt afslag. ö Enligt unterrättelser från Berlin söker den preussista regeringen i sitt swar på Ofterrikes depesch af den 7:de dennes bewisa, att Prenssen hållit öfwerenskemmelsen i Gastein, och wägrar. att upphäfwa mobir liseringen, förrän ÖOfsterrike fontramanr derat sina rustningar. Rörande samma jwar beter det i Dresd. Journ. att det wäl är afwisande men att det dock lemnar en utwäg öppen, som låter hoppas, att sreden skall hlifwa bewarad. Baverns mäklingsdepesch är af Österrike tillfredsställande men af Preussen aftvisande beswarad. Det franska tabinettet har uppmanat sin gesandt i Wien att konferera med grefwe Mensdorff om Bismarcks förslag till en förbundsreform. Den franska regeringen tyckes i detta förslag ana en ny fara för freden i Europa. 3 Berlin har i tessa dagar rykten warit i oms (opp om att grefwe Bismarck skulle afgå, och få fom hans efterträrare nämndes hertigen af Ujest (furft Hohenlohe-Dehringen), hwilken enligt Köln. Beit. är en tonfervativ med en liten stänk af (iberalism. Naturligtwis grundades på detta rykte nya förhoppningar om fredens uppritthäl: lande. Men sedan regeringen ven 15:de dennes