Utlandet. Den österrikiska noten af ven 7:de April, hmwil: fen af somliga påstätts innebära Wienerkabinettets ultimatum men deremot af andra ansetts häntyda på ett omslag i fredlig rigtning, är nu offentlig: gjord. Noten är utgången från ren öftervitifte utrikesministern, grefwe Mensdorff, och ställd till sterrites gesandt i Berlin, grefwe Karolyi. Den har följande lyrelse: För få widt Berlinerkalline:ttet i denna note fortfar att framställa Österrokes föregifna vuftninz gar såsom orsak till de uppkomna bekymren för krig, betwifla wi i sanning, huruwira ven wärriahetens pregel, fom bör wara oskiljaktig från en förbands ling emellan twå stora magter, tillåter oss att ännu en gång uttryckligt gendrifwa detta påstäende. Wi appellera Jugnt till werlrens dom öfwer försöket att beskylla Osterrite för offensiva afsigter: Såwida framställningen i baron von Werthers note warit rigtig, måste Europa under de sista månaderna mar rit fånget i en tung dröm. Att man i Preussen högt och ljudeligt förklarare, att annexionen må ste genomföras ware fig i godo eller ondo — att den 26 Januari en depesch afgick från grefwe Bismarck till Wien, hwilken i alla preussiska regoringdsorganer med eftertryck betecknades såsom förelöparen till brytningen — att efter wårt afslående swar ett utomorrentligt ministerråd hölls i Berlin, i hvils fet officerare af hög rang deltogo att åtgärter träffades till förberedande af en mobiliferingsorder — att Preussens förste minister framhäffe krigets oundwiklighet — att han ren 16 Mars beswarade ers exc:s direkta fråga, huruwida Preussen hade i finnet att med wåld upphäfwa öfwerenskommelsen i Gastein, med ett nej, hwilket han straxt derefter förklarade för wärdelöst och intetsägande —att Preusfen underhandlare med hofwet i Florens om cventualiteten af ett krig med Österrike — allt detta skulle warit idel sken, under det de hotande öfterrikiska truppmassor, fom redan den 13 Mars — det är det preussiska kabinettet sjelft, fom anför denna dato — Lära warit i rörelse mot den preussiska gränsen, tillhört werkligheten. Men sakerna hafwa såsom hwar man wet utwccklat fig på ett annat sätt och förhålla fig ännu i detta ögoblick annors lunda. Jag upprepar här på H. M. kejsarens uttryckliga befallning den bestämta förklaring, att ännu den dag i dag icke någon enda af de åtgärder blifwit träffade i Ofterrite, hwilka enligt wår armeorganisation böra föregå utbrottet af ett stort krig. Framförallt är ide nägon flagg betygligare truppkoncentrering påbuden, ännu mindre någon uppställning wid gränsen, och något omwans ligt uppköp af hästar har icke egt rum, lika litet fom permitterart manskap blifwit inkalladt i något: omfång, som är wärdt att nämna. Ja, kejsaren, wår allernäxdigste herre, har gått få långt i fin tillit, att han bemyndigt mig att oförbehällsamt meddela den kongl. preussiska gesandten en uppgift