Helsingborgs-Posten – 17 april 1866, sida 3

swårare wåld än som med hr öfwerståthällarens beslut öfwerensstämde; alltså har k. hofrätten pröfwat rättwist, i förs mägo af 14 och 50 Ss af t. förordningen om mord, dråp och annan misshandel af den 29 Januari 1861, samt 1 kap. 12 g i rättegångsbalken, töma he pas lismästaran Wallenberg att böta för misshancel 25 rdr och för felaktigt förfarande i embetet 150 rtr, eller tillhopa 175 vdr vmt, till treffifte8 mellan fronan, Stockholms stad och advotafistalen Bills bergh. Carl XII:s bildjtod. En tonstkritiker i Vojttive ningen yttrar följande om de twenne modellstatyer af profesjorerne Qwarnström och Meolin, hwitta af de inlemnade 9 äro de enda, som wid täflingen lära funna komma i fråga: Betrattar man n:o 1, (Qwarnströms) få betas ges man af den ädelhet och den rikedom, fom denna bild eger. Här står han, denne hjelteyngting, med banden på swärdofästet, färdig att kämpa mot en werld. Hwilten kraft oc smidighet i ven smärta figuren! Huru högt han bär sitt hufwud! Huru fast är ej hans ställning! Och hwiltet ärelt trots talar ur anletstiagen! Han tänuer rättwisan af sin sak och är wiss om ref seger. Ser man närmare på modselleringen, få finner man en omwan: lig ritecom af harmonicerande linier; och den yttre konturen är, hwar man fäller sig, vit och ädel, i trots af den för bildhuggaren swåra drägten Wänder man fig nu till n:o 3, (Molins) så föres faller denna wid första anblidennästan alltjör ens El, oh man fer ide straxt hwad ren geniligen innebär. Men länge behifwer man rot ej betrakta den, förr än man ser tung Carl, den nyare tidens renaste hjeltetyp, här framgå i höghet och lugn och i ett ljeltemot få fort, att ret ej ens tyckes weta af fig sjelft. Allt är här lika starkt som enkelt, och ej ett spår af ansträngning synes till. Detta är stor stil, retta är en uppfattning så hög, att den häruti jwårligen fan öfwerträffas. Granskar man bilten något närmare, finner man, att, om den i liniernas mångfald och ritetom är n:o I underlägs jen, är den dock i formens renhet och storhet öfwerz lägsen. Tyngrens enkla hwilande på ven framsatta foten är wita lyckligare än det tredubbla stödet i n:o 1 aj båda förterua jemte den ena handen anz lagd mot en kanonmynning. Det rata lifwet och den fritt höjda wenstra armen, under det ven högra med swärdet ännu är fälld, gör hjeltebilden stort och ärelt mensklig. Den fullkomliga frånwaron af alla särskilda emblemer höjer i betydlig mån den mättiga entelheten, och öfwer det hela hwilar en blidhet, ett behag, som är alldeles owärderligt. 2