Helsingborgs-Posten – 7 april 1866, sida 3

Tigern utstötte ett hest tjut; an reste sig på bakbenen och slog sig med framtassarne på nosen, hvilken han hästigt skakade, liksom för att rycka ut kulan, som nyss inträngt i densamma. Derefter lade han sig rak lång på buken, rullade som en boa i det han med raseri gned sin nos mot gräsvallen. Slutligen reste han sig till hela sin höjd och kastado sig med förtviflade språng mot vassen vid Lutchmisloden. Sårad! särad! ropade Mounoussamy och dref med pistolen i hand sin häst irigtning mot tigern. I samma ögonblick syntes två andra tigrar komma rusande från Ravanas klyftor. De europeiska ryttarna kunde icke längre styra sina hästar utan bortfördes på vägen till Tinevely med hela den rasande snabhet, som en vansinnig fruktan kunde förläna åt djurens hofvar. klerbbs och Gabriel hoppade modigt! af sina hästar för att icke öfvergifva Mounoussamy. Goulab och Mirpour följde i karrier de öfriga europeerna och inom ett ögonblick hade alla rymlingarne försvunnit i snåren vid den södra horizonten. Gabriel och Klerbbs passerade floden Lutchmi, simmande mel ena handen och med den andra hållande sina karbiner och pistoler öfver vattenytan. De lemnade sålunda den lilla floden emellan sig och tigrarne och kunde med sina vapen bistå indiern på andra sidan i hans strid med sina fruktansvärda fiender. Hänförd af sin ifver, jagade Mounoussamy alltjemt i spåren på den sårade tigern, hvilken han uppnådde på föga afstånd från Gouroul. 0djuret emottog der nådestöten och utandades uppryckande gräset med tänderna.