— Lva. En berättelse af Mery. Öfvers. från franskan. (Forts. fr. n:o 38. — Och de tju go infödingarne, som tjena honom till säkerhetsvaht? och vi? — Vi! ... vi skola göra hvad vi kunna. Hvad de tjugo infödingarne beträffar, så skola de göra ingenting, ty de äro köpta af Goulab. De tillhöra liksom han den intoleranta Sivasekten, och de förlåta icke Mounoussamy hans affall. — Och Mounonussamy, känner han alla dessa förskräckliga planer? — Den slipade skälmen misstänker dem, men vill se dem utveckla sig, oaktadt faran. Han räknar föröfrigt på sitt mod, sin styrka och sin häst. Tjugo gånger har jag öppnat munnen för att meddela honom mina iakttagelser, men han skulle hafva tillslutit den med sina händer at brons; jag känner min indier, men nu är det nog med prat. Ögat på tigrarne, både dem som gå på fyra och på två. Det bndskap, som i detta ögonblick utbredue sig framför karavanen var fullt af beh ig och friskhet. Det var omöjligt, att en tanke på död och blod skulle våga uppstå midti denna lugna, jungfruliga natur, som tycktes hafva iklädt sig sin herrlighet endast för foglarne och solen. Den lilla Lutchmiftoden, hvars stränder prydas af ijocka gräsmattor, smyger sig en lugn väg djupt nere i en hemlighetsfull dal; längre fram