Helsingborgs-Posten – 7 april 1866, sida 2

Nöden i Lappmarken. Till huru hög grad renna stigit skönjes af en skrifwelse till Umeås blatet, hwarutur wi hemta följande: Omöjligt är att skildra det bedröfliga tillständ, hwaruti it byggarne uppe i fjellen befinna sig, utan att tillika intagas af de smärtsammaste tänslor. Man kan göra sig en föreställning om tetta tillstånd wid blotta tanfen på den onaturliga födan af gräs, som ve warit twungna att tillgripa i hungrens tid. Om tetta tillständ wittna och de många dörsbleka anleten hos familjer, som, lemnande hus och hem, gjort sina utwandringar till nedra landet, för att genom bettlande förskaffa sig nägot lifsförråd. Nöten har ocksä nu nått fin höjd. I orten finnas inga hjelpkällor. Den ena är ven andra lik i fattigdom och elände. Det är ingen, som kan räcka sin hungrande nästa en hjelpsam hand. Här saknad allestädes bröd att äta, här finnas inga are betsförtjenster, inga penningtillgångar, ingen kredit. Ställningen är i högsta måtto brydsam och utfigs terna för framkomsten alltför mörka och swåra.