Helsingborgs-Posten – 3 april 1866, sida 2

al hans slag; ni borde betänka er. äfven om ni vore en elefant i styrka. Indiern Goulab, som känner Mounoussamy bältre än någon. darrar som ett asplöf vid tanken på att han möjligen kunde lyckas i sin kärlek. En afton kom en af de andra gästeraa bort till mig och sade, blek som döden: Jag är en förlorad man: jag tror alt Eva smålog åt mig. — Hvad fan är det för historier ni berättar mig? sade Gabriel, oci hvilken märkvärdig tol ni spela här samt och synnerliga! Ni äro tjugo inalles, som alla göra eder cour hos samma qvinna, och ni darra alla inför hennes man! Det är rent indiskt, jag förstår det icke. — Aha, herr Gabriel, om ni tror er vid Tinevely återfinna seder och bruk från Pariserlifvet, så befinner ni er i en svår villfarelse. Ni har bytt om planet. Parisarne äro ett eget slägte: de vilja med all magt hvarthan de komma återfinna boulevard de Gaud, salongerna vid Chausse d Antin och Nolieres äkta männer. Nåväl! Om Ost-och vestindien klädde sig och talade på Parisermaner, så skulle hvar och en föredraga att stanna hemma hos sig i sin kakelugnsvrå; det vore onekligen en stor besparing i salt oxkött, och skeppsbrott och sjösjuka blefve sällsyntare än nu. Konversationen hade nu, lifvad af tropikens drycker, börjat blifva allmän; till och med indiern talade : yss till hvad som säges rundt omkring er, herr Gabriel, sade Klerhbs, och ni skall finna, alt ni icke är i elt hotel vid rue de Provence eller i ett normandiskt slott. I sjelfva verket hade konversationen helt och hållet frigjort sig från de konventionella fjettrar,