Helsingborgs-Posten – 29 mars 1866, sida 3

minstone i ett fall ingzifva sina tillbedjare tvifvel angående hennes gudomlighet. Det var värdt alt se den nonchalans. med hvilken hon sköt ifrån sig en sogesvinge; då och då läppjade hon på denna dryck, som man i Indien lagar med tillsats af peppar, tamarin och vampi. Allas ögon följde hennes arm, som bugtade sig likt en svanhals och satte i rörelse de små klockor af diamant, som dinglade i hennes armband afljusgul ambra med infattning af lapis-lazzuli, och alla händer stannade orörliga, med galleln lyfiad öfver den kinesiska porslinstallrikan . af fruktan att blicken skulle låta sig undslippa något enda af de beundransvärda behag, som i detta ögonblick utstrålade från hennes ; lingerspetsar, från groparne på hennes kinder, ja till och med från vecken af den florsshawl, som lätt smög sig kring hennes axlar och Hf öfver den indiska sarin. Den oruhblige äkta mannen affekterade att icke se på sin hustru och denna lyckliga förmälenhet förargade gäslerna. Mounoussamy tycktes säga dem föraktligi: -Jag tillåter er alt med ögonen sluka henne vid min souper. Då samtalet blef allmänt, sade den unge Gabriel till sin granne: Under hvilket slägte klassificerar ni denne indiske äkta man?? — Det är nu på tredje månaden, som jag söker hans kapitel i Saavers Naturalhistoria, utan alt finna det, svarade sir Edvard klerbbs. — Tror mi, alt han älskar sin hustru? — Kanhända nej; kanhända lika mycket som gästerna tillhopa. — Tror ni. ati hans hastru älskar honom? — Hans hustru alskar ingen af sällskapet. det