Helsingborg. Stadsfullmägtiges sammanträde den 27 Mars. Man torde erinra fig att frågan om dechargeråt Hamnvdireftionen för 1864 års förmaltning och räfenskaper stod på listan sedan föregående fammans träde, då starsfullmägtige, med fränrätning af de merlemmar som tillika woro hamnmrirettörer, ide utgjorde vet i kommunallagen för besluts fattande stadgade antalet. Efter en stunds wäntan lyce kates ret tenna gång att blifwa fulltaliga, hwadan den intressanta hamnfrågan företogs. Ktupoan fördes af ordinarie orrföranden, f. hofjägmästaren Tornerhjelm, som för några dagar sedan anlände till staren från riksdagen. Revisorerna af ham nens rätenskaper och förwaltning för 1864, vottryckaren Borg, handl. Hedström och trävgårdds mästaren Jensen, hare fattat sitt uppdrag få mid sträckt, att te gått tillbaka till föregående år och granstat bland annat sjelfwa kontraktet med herr Carle, och derwid kommit till vet resultat, att de ide kunde tillstyrta dächarge Åt direttionen, ehuru rätenskaperna och förwaltningen för år 1864, wil. få deras uppdrag gällde, lemnades utan anmärtning. Först fick vx Sturzen-Becter ortet. Nevisorernas werk hade wisserligen sitt intresse, dock icke som revision betraktadt utan som en retrospektiv betrattelse. De hade företagit sig att bombardera hamndirektionen med snöödollar, ide aj den snö, jom föll i fjol eller i förfjol, utan af den fom föll för 4 år sedan, och det war derföre helt naturligt, att jnöbollarne smälte mellan revis forernas fingrar. De hade blifwit utsette tunraus; mål att granska Helsingborgs hamns rälenstaper och förwaltning för 1864 och ingenting widare: rerföre, då ve rigtat anmärkningar mot contraltet och förebrått hamndirettionen att hafwa ådragit staten en förlust af 9000 ror genom ait för tivigt lyfta statsmedlen, få hade de öfwerskritit fin ber fogenhet, svnnerligaft fom dessa frågor redan lins gesetan warit före inför stadsfullmägtige Då nu revisorerna icke haft nägot att inwända mot räkenskaperna och förwaltningen för det löpande året, få egre revisionsberättelsen endast wärde som kuriosum, och såsom sådant ämnade talaren förwara bland sina samlingar det n:o af Orejundsposten, i hwiltet berättelsen finnes aftryckt. Den enda snöboll, fom war framad af snön från i fjol fann talaren wara anmärkningen mot direktionens wägran att uttemna kontrattet till offentliggörande. Tal. ansåg det under wissa omständigheter wara rent af ett wåld att offentliggöra handlingar hwilka röra annan mans rätt. Här war förhällandet få dant, ty entreprenören hade gjort kontraktets ideoffentliggörande till ett wilkor för fitt samtycke. Det war en sak att meddela kontraktet till stadens myndigbeter, en annan att sprida det genom tids ningarne land och rike omkring och dymedelst äfwen till utlandet, ver hr Carle hare fina skäl att ide önsta tontrattsbestämmelserna kända. Det war dere före helt enkelt en samwetsgrannhet af hamndirets tionen att i det längsta föfa hindra offentliggörans det. Talaren ansåg trydfrihetsförordningen ofullständig, emedan den icke förutsatt möjligheten af sådana fall som här föreliggande. Och dock saknar man eljest icke exempel på att lagen medgifwer hems lighållande, ver ett för tidigt offentliggörande ffulle funna stada en god sak. Starsfullmäktige funna ju hålla möten, om hwars förhandlingar pressen ide stall få ben ringaste aning. (Forts.) Tlndor namn at Tijaarnuftfommer I Kövenhamn