Helsingborgs-Posten – 29 mars 1866, sida 3

sade, bländdade, hänförde gästerna: man såg endast henne, och hon såg ingenting. Gudinnan Sita, Blä-Gusens maka, der hon sitter i trädets skugga, Lackme, nöjets gudinna, som föddes i Mandanas trädgård, voro icke skönare än Eva i Ten-Taulys tempel.Så utlät sig indiern Mirpour, en köpman, som dragit sig undan affärerna, efter att hafva grundlagt ett af de förnämsta affärshusen i Madras: och hans granne Hr. Goulab, f. d. bankier i Calcutta och bördig från staden Kioula sade: Om jag vore Blåuden, skulle jag antaga kroppslig skepnad för hennes skull . . . . Och Goulabs svarta ögon sköto lågor af olycksbådande glans. Den unge fransmannen Gabriel sade till sin granne, sir Edvard hlerbbs från London: Om jag kunde föra denna qvinna till Paris, endast och allenast för att låta henne sigurera i Fernand Cortes skulle jag blifva rik som Hr de Jouy. Evas man åt som en tiger på fastande mage och drack som en törstig äng dricker då det regnar efter tre somrars torka. De öfriga bordsgästerna sade ingenting, de svalde suckar. Man serverade rätterna på dyrbara fat och talrickar af de sällsyntaste former; Costantian, Lalian och Kerman strommade rikt i dessa sköna bägare, som man ofta finner i Indien, mejslade i ett dyrbart mineral från Tchaomaks klippor. De lärda drucko med idioters begärlighet. Eva satt och stack med spetsen af sin guldgaffel i en bit skinka af den präktiga björn, som är ön Panays buse. Hon tycktes göra detta lilla offer åt den menskliga naturen för att åt