Helsingborgs-Posten – 29 mars 1866, sida 2

des ytterligare, att söretagå occ) lbertstaud bygg naden efter den uppgjorda och förelagda planen, utan aktieegarnes widare hörande, dock med de förändringar, fom framdeles funna komma att bes stämmas. Åt direttionen öfwerlemnades att ber stämma om förwaltuingen oc) om tiden för bads husets öppnande. Direktionen skulle, då 35,000 rdr blifwit tecknade, upprätta förslag till bolags reglor och sammankalla aktieegarne för att granska dessa reglor och konstituera bolaget. Till dej bor laget konstituerat fig, skulle en interimsdirektion utses, bestående af 5 ledamöter, hwartill utsågos re förntwarande komiterade, öfwerstelöjtnant Aves lin, dottor Berling, handl. Friis, Thomee och hr L. Kockum, hwilka hafwa att uppsätta ofwannämnde bolagsreglor och sammankalla bolaget för att definitivt bestämma om en vireftion. En wrälning vå Räbelöfs gods. Uti Krir stianstadsblatet läses: Sistl. fredags morgon passerare i Fjelleftad by en tilldragelse, fom hit: tills lyckligtwis warit sällsynt i dessa orter. Jämn re dag inträffade mid niotiden v. kronosogden Bil ling och tistriltets tillförordnade länsman, åtföljde af twenne fronofjerdingsmän, samt godsets injpets tor, hr Eurenius, å hemmanet n:o 16, som brnkas af äboen Swen Larssen, och förklarade att ve, i stöd af kon befallningshafwandes resolution, hade infunnit fig för att å Swen Larsson tillämpa ven utfärtate wräkningsdomen. Häremot protesterade denne, under förklaring att han erhållit befwärshänwisnirg till kongl. hofrätten, att klagotiden ännu ide hunnit utlöpa och att fålunda, enligt hans förmenande, vet åberopade utflaget ide ännu kunnat taga till fig laga kraft, hwilken protest dock af wederbörande tjenstemän lemnades utan allt af seente, på den grund att majoren Kennedy, på i lag föreskrifwet sätt, ställt erforderlig borgen för möjligen inträffande stada eller förlust. Härefter widtog wräkningen, derwid lärer så tillgätt, enligt en af Swen Larsson till kongl. hofrätten ingifwen, af tre wid tillfället närwarande personer upps fatt och undertecknad wittnesberättelse, att dörrarne till åtskilliga boningsrum och uthus uppbrötos med yxor och jernspett, att Swen Larssons i boningårum, källrar, wisthus samt å winden förwarade persedlar och waror utburos under öppen himmel och hans kreatur utleddes utur stallet, dit i stället infördes tio st. majoren Kennedv tillhöriga oxar samt förseddes med pä höloftet befintligt, Swen Larsson tillhörigt foder, att derefter dörrarne till uthusen igenspikades, få att Swen Larsson för egna kreaturs utfordring icke kunde åtkomma det foter eller den spanmål, fom förwarades å minz den, och som war hans cgen tillhörighet, hwarefter inspeltoren högt förklarade, att om någon af gods sels underhafwande wågade att hysa Swen Larsson eller hans kreatur, skulle han såsom denne bli wräft från sitt hemman. Lyckligt för Swen Larsson, war dock en äbo nog behjertad att, trots detta förbud, erbjuda honom och hans kreatur skydd uns der den falla winternatten. Wräkningen ägde rum i närwaro af en stor mängd menniskor, fom ins funnit fig tillockmed från angränsande församlingar för att åse en tilldragelse fom ide i mannar minne förut ägt rum; men alla uppförde sig lugnt och stilla och icke den ringaste oordning förspordes. Så beklaglig denna händelse än är har den dock en ganska löjlig sida. Stället, hwarest wräkningen ägde rum, kallas Majora-gården, innehafwaren MajorasSwen. För några är sedan, då dennes numera aflidne fader innnehade gården, fom ett rykte i omlopp, fom på fin tid wäckte mycket upps seende. Det berättades nemligen att sjelfwaste Lucifer eller någon af hans anhang grasserade i majora-gården. Om nätterna rycktes tiden och dynor af de sofwande och stenar kastades wäldsamt i wäggarne, om dagarne slungades maten ur gryr torna och eldbränderna i spiseln utåt golfwet, annat förfärligt owäsen att förtiga. Man slickade bud både efter klockare och prest, men ide en gång hr Ternström kunde drifwa gastarne på flykten. Ett par på stället tjenande pigor blefwo omsider misstänkta att ha en wäsendtlig andel i spökeriet, hwilket oc ganska riltigt upphörde, så snart pir gorna flyttat. Emellertid är det mången, som