Helsingborgs-Posten – 27 mars 1866, sida 3

0, min Gud! jag tackar dig, jag får då se henne. Men ännu en fråga, hvilken jag bäfvande vågar framställa, är hon god, dygdig och lycklig, det vill säga uppfostraa i gudsfruktan och nöjd med sin ringa lott2Jag kan i alla dessa asseenden gifva de mest tillfredsstallande svar, förklarade prosten, -ocn till tröst för ert oroliga modershjerta vill jag säga er, att jag helt nyss, blott för några timmar sedan, sammanvigt Anna vid en rik och ansedd man. -Ah!då har jag ingen önskan öfrig mer, endast att jag får se mitt barn och får anropa henne om förlåtelse för mina mot henne svikna moderspligter och sedan vill jag åter bort, långt bort från hennes grannskap, ty jag vill ej, att hon, den rika och lyckliga makan, skall nödgas rodna vid åsynen af den fattiga och selande modern.-Jag känner er dotter, försäkrade prosten, och är öfvertygad, att hon med kärlek och ömhet skall omhulda sin mor, och sök nu att njuta några timmars vila. I morgon bittida i första dagningen om ni så vill, skall jag låta skjutsa er till er dotter, fru Hartson.Hartson! utropade qvinnan och sprang upp samt fattade krampaktigt prostens arm i det hon ängestfullt frågade: hvem bär detta namn 2-Annas man, upplyste prosten -an! Han är väl icke en liten mörklagd man omkring femtio år ... och heter . . . Patrik Hartson? N nej! nej! så är . . . det ju . icke? stammade qvinnan, i det en frossa skakade hennes kropp. sTyvärr måste jag medgifva, att hvad ni så ifrigt tyckes frukta, slår sullkomltgt in. Säg mig