ställde mid sidan af den dolda realismen i wärt ärhundrares irealistiska systemer, uppställde han få smäningom ett system, fom, om det också på vet närmaste ansluter fig till Platos, dock är tillvädligt originelt för att fallas hang eget. Till följd af Boströms egenskap af lärare inom den praktiska filosofien är vet egentligen inom denna, och före träreswis ethiken och statsläran, fom han genom fört sitt system. Till den theoretiska gavundkiggs ningen har han endast utkastat tonturerna, och ret äterstår för hans talrika lärjungar att utarbeta systemets metafysik. Oaktadt alla de i många fall berättigare inwändningar, fom blifwit gjorta mot Boströms filosofi, få fan vet vod med fullt fon sägas, att den innehåller uppslaget till en ny riatning inom forskningens werld, en fingerwisning till framgängsrik fortsättning af den irealistiska spekulation, fom utgick från Kant och nårte sin spets i Hegels storartade men förtwislade pantheism. Låt wara, att många af tess läror wid en näre mare analys upplösa sig i orrspel, att vet nya i tem mindre ligger i innehallet än i uppställningen, — att systemet har inre utvedtingsfraft, wisar fig mera än nog i det fattum, att vet wunnit en mänad lika talargsulla fom entusiastiska anhängare och bearbetare, hwilka Boström, härutinnan olik få många andra af wåra forskare, wetat samla om fring fig. I Lund betraktades Bojtrömianismen länge med mipsstroente, till en rel fanffe på grund af ret aggressiva, ofta häftigt polemiska i det sätt, hwarpå Boström wille skaffa läfd åt fina idcer, men äfwen i tet syt swenska nniversitetet har ven så småningom munnit terräng genom twenne af Boströms mest framstående lärjungar, som der warit anställda, och of hwilka ren ene, prof. Sablin, intagit ven mid lärarens afsledstagande lediga lärestolen i Upsala. Säsom tet minst lyckade i Boströms filososi mås ste man anse hand statslära, fom hwimlar af förwända paradexer och i sjelfwa werlet ide är annat än en apotheosering af ren swenska grundlagen, få dan ren mar före ret partiella reformeringsarbete, fom tog fin början wid konung Oscars uppstigande på thronen. Utgångspuntten — bcegreppet orgas niem tillämpadt på staten war dock äfwen här ny och träffande skall sätert leta hang lärjungar till andra resultater än rem han sjelf mer fina på detta områte förutfattade åsigter tunde winna. Det är sem lärare i egentlig mening, med det fria föredraget från kathedern, fom Boftröm mere fat meft. Hans skrister äro ide många och wittna om en niss spwårighet att finna en pasjande form för ten påträngande massan af itger. Det mest utarbetare af hwar han skrifwit är Satser om lag och lagfriftning, hwilfa utkommo i början af 40talet. En wadtonte helja ajorde ret omöjligt för honom, att jemte tet ansträngande fallet fom föres läsare och examinator utweckla någon större före fattarewerksamhet. Fötd i Pited 1797, genomgick B. nämnde stads lärtomssfola och Hernösands gymnasium samt blef 1815 stutent i Upsala, der professorerne Biberg och Grubbe blefwo re lärare, af hwilkas undvermwids ring han isynnerhet begagnate fig. Nörgad att efta genom konditionerande förwärfwa sitt upper hälle, kunde han först 1824 taga magistergraden, men då intog han äfwen första hedersrummet mid promotionen. ÄÅu studerade B. hufwurfakligen theologi, emetan ingen docentur inom filosofiska fatuls teten fanns ledig, men en fåran erhöll han dock 1827 inom prattiska filososien. Han mar såsom rocent: mycket anlitad och werksam, intilldess han 1833 nårigst förordnades att wara lärare för DD. KK. FH. Arffurstarne, hwarmed B. fortfor till 1837, vå han återkom till universitetet såsom adjunkt i filosofien. 1840 förortnades han att bes ssitrida professionen i praktiska filosofien efter prof. Grubbe, hwilken då afgick till Stockholm säsom statsräd, och 1842 utnämndes han till ordinarie in nehafware af samma profesfion. Kommnnalt. Wi hafwa emottagit nedanstående