Helsingborgs-Posten – 22 mars 1866, sida 4

De sednaste underrätteljerna från Tyskland antyda, att spänningen mellan Preussen och Österrike nått sio höjd. Det har wisserligen hetat, att England på uppmaning af Österrike gjort sitt infly tante gällande för att förmå grefwe Bismarck till fogligbet, men den swaga förhoppning, som denna underrättelse wäckt hos en och annan, är föga mera än ren drunknandes halmstrå. England har icke något inflytanre hos Prenssen, ten fom twiflar derpå behöfwer envaft egna en flyktig tanke åt de diplomatiska förhandlingarne före vet dansta kriget och mid konferensen i London, att ide tala om den sednaste fruttlösa protesten mot Gasteinerfördraget. Det will såleres någonting mera till än Englands mäflina för att i sista ägonblicket förebyaga kriget. En annan sak, more det, om Ryssland på allwar late sitt ord i wågskålen. Båre i Preussen och Österrite finnas mägtiga partier, fom hafwa swårt att frigöra sig från den heliga alliansens grunds jatfer och anse trippelalliansen RuyflandePreusfens Österrike fom ett nödwändigt wärn mot den gemene samma fienden revolutionen. Men ännn saknar man hwarje bestämdt uttalande af Rysssland; veg truppsammandragningar på gränsen mot Österrike bewisa emellertid, att det är waket och bereder sig på allt. En omständighet finnes, som talar för att Ryssland helst mäste wilja undwika kriget. Det tan nemligen icke annat än motwilligt gå in på den tillökning i Prenssens magt, för hwars skull denna magt kastar fig i krig med Ssterrike. Ryssland fan ide wara blindt för att vet i Pyeussen om få år skulle få en ide förattlig rivil i Österfjön, om Kiel förwandles till en preussisk örlogshamn med tillfälle att bland hertigdömenas befolkning rekrytera sin flotta. Omöjligt är vet å andra fivan ide, att Ryssland gjort fig en dygd af nödwändigheten och, inseende omöjlidheten af att funna i längden behålla hela magten för fig fjelft, beslutat dela ten med Preussen. Wid ett kommande attentat mot de nerv: dista folkens sjelfständighet kunde en prensfisk frös magt tomma wäl till pass, och det ligger ju alltid i Nylands skön att tillse, att kamraten ide wäxer vet öfver öronen. En sådan politik öfmwerensftämmer godt med Rysslands twetydiga beteende mot Danmark wid konferensen i London, då vet öppet skröt of fin wänskap för det lilla landet men i hems lighet arbetade Preussen och Ofterrife i händerna. Hur bet blir, skall en snar framtid utwisa. Wisst är, att ve skandinaviska magterua böra göra allt för att begagna den konjunktur, fom öppnad genom fris get till att söka återwinna Nordsleswig.