Helsingborgs-Posten – 22 mars 1866, sida 4

Poft-Scriptum. J ett Köpenhamnsbref till L. W. läser man följande historia: Lifsom andra dödliga behöfwer hr Plong emellanåt ocksä ett par nya permissioner och sökte dem i en af wåra större butiker. Der war också en annan, honom obekant, herre i samma afsigt. Denne senare fann ett par, fom gjorde honom i hög grad belåten och wänder sig i fin glädje häröfwer till ven honom eckså obekante hr Ploug. Der ut spinner fig nu en liflig fonverfation om den främmandes permissioner. Härunder fer Ploug, att H. M:t tommer in genom en af sivdodörrarne. Kungen studsar, när han jer den obefante införlifs wat i detta samtal, närmar sig genast och efter ett fort God dag, Bloug! ger han ett tecken till den andre, i ret han strängt uttalade vet enstafwiga ertet: Hans! Har man nänfin fett en person springa till fivan för en orm, fom plötsligen hwä jer för hans fötter, få har man också en träffande bild af det språng, hwarmed prins Hans utan widare afsked aflägsnade fig från Ploug. Han hade stätt på en mina — men han rärrade sig ännn, innan ten explorerade; han hade talat med Skanrinaven, med demokraten, med .... ja, hwar finneg ett uttryck, fom ide nu lunde passa in i prinsens tankegång? Han hade undgått faran, och han tacfare Gudarne. Men man säger, att hr Ploug endast säg efter honom, ryckte på axlarne och log