Helsingborgs-Posten – 20 mars 1866, sida 3

-Ja, just han?, svarade modern helt likgiltigt, utan att låtsa märka den bestörtning, hennes ord åstadkom. Det är icke sannt-, hviskade flickan, -IIvarför tror du icke det är sanning? Åh jo, så tokigt har man nog hört förr. och det var just en af hans egna kamerater, som talade om det hos mjölnarn i förra veckan, när jar var der ester mjölet och jag sade andå, att jag kande Jan Erick och att han i mitt tycke var en hygglig gosse samt att jag önskade det han måtte så en beskedlig och snäll hustru. Ja, nog är hon snäll alltid, svarade hans kamrat och vacker sedan må j tro, och redan tredje gången de träffades, kommo de om sams att bli man och hustru, för Jan Erik han blef då så kär i flickan, att han friade strax utan alla betänkligheter på hvad han skall föda hustru med. j -Kära mor, inföll Anna, -lemna mig har en stund och gå in till far och patron och säg, att om far får Alviken, så vill jag blifva patrons hustru och på Guds makt uppfylla de pligter, som derigenom tillkomma mig. -Tack, kära hjertans barn för det uppdraget; den helsningen vill jag gerna framföra, försäkrade fostermodern och slöt Anna i sin famn. -Må Gud välsigna dig, tillade hon rörd. Med god vilja och redlig föresats blir du nog en lycklig hustru: när du nu får en rik man, som ger dig allt, hvad du kan önska dig, så kommer du snart att älska honom, ty tacksamhet föder kärlek.Kära moder, tala ej mer om detta, låt mig blott få vara här en stund ensam med mina tankar, bad Anna. Trenne veckor voro förflutna. Alla tre lys