Helsingborgs-Posten – 17 mars 1866, sida 2

skytteföreningarne förekom till behandling på riddarz huset. Så ansäg t. er. grefwe Liljencrantz, att slarpstyttesaken wisserligen war en glädjande före teelse, men den Have till en stor del blifvit en mos desat. De söndagsöfningar, denna rörelse framkallat, wore ett stort ondt, och inneburo ett störande af sabbatens ro. Grefwe af Ugglag trodde ide, att skarpskytterörelsen mar en moresak — den ihärdig bet, hwarmed den blifwit befrämjad, wore dertill alltför stor. Den were förtjent af all uppnums tran, tå den tunde lemna en god stomme till en blifwande landtstorm. Hr von Francken ansäg att wapenöfningarne om Söndagen innebure ett godt sätt att fira sabbat, om man jemjörde dem med de dryckesgillen och andra bullersamma uppträden, fom förr ofta warit öfligt bland dem, fom nu egnade en del af fin söndag åt nämnde öfninger. Hr von Knorring funde ej dela grefwe Liljenerantz uppe fattning af slarpstytterörelsen — den ginge ej, säfom denne talare förmenat, mera ut på lek än allwar. Frih. Klinckowström fann skarpskytterörelsen wara en så wacker företeelse, att allt borde göras till tess uppmuntran. Hr Mannerskantz yttrade, att ur hwad synpunkt man än betraktade starpskytterörelsen, måste vet wara af wigt att ibland befolkningen framkalla wapenskicktighet. Grefwe C. G. Mörner kunde teremot icke gilla denna rörelse, fom ban ansäg wara egnad att undergräfwa bewäringsinrättningen. Denna sednare wore ett orr nadt förs swar, starpskytteföreningarne deremot endast ett fas otiskt element till ett sådant. Allt anslag till ifrås gawarande ändamål borde afsläs. Hr Tornerhielm talade för bifall till utskottets förslag. Detsamma giorde äfwen frih. Sprengtporten, fom wisade att starpskytterörelsen, längt ifrån att unvergräfva bes wäringsinrättningen, befrämjade densamma. Den wore få mycket mera wärd all uppmuntran, fom den redan uppfyllt mera, än hwad man i början wägat hoppas. Grefwe C. M. Björnstjerna ansäg betecknande, att endast de twå länder i Europa, som kunde anses ega en sannt konstitutinell styrelse, nemligen England och Swerge, hare att framwisa en säran företeelse som skarpskytterörelsen. Hr BWrans gel bare helst önskat, att starpskytteföreningarne, fås som friwilliga, ide gjort några anspråk på anslag af staten, men wille icke nu motsätta sig det begärda anflaget.