Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 3

man öfwerhufwud taget i de flesta europeiska ftar ter lefmer för dagen och att en wis, förutseende politik blir allt sällsyntare, få är i det turkista ris ket fatalismen princip och religiös coftrin, och hela den civilisatoriska mission, af hwilken storvesiren Fuad Pascha berömmer sig, är endast en innehålls. tom form, ett bedrägligt bländwerk, berätnadt på att föra den offentliga meningen i Curopa bakom linset och framför allt att siå sand i ögonen på det i oroante grad wäxande antalet fordringsegare hos skattkoammaren. Nästan ingen wecka förgår, utan att reformatoriska förorrningar utfärdas, I hwilka alla möjliga förbättringar i samtliga grenar af statsförwaltningen utlofwas och anbefallas myn: digheterna till efterlefnad. De ärvs rot i sjelfwa werfet ide wärta det papper, på hwilket dc äre ffrifua. Till och med i sjelfwa minifterens byråer och i hufwucstaden stranda de wid utförandet, inwad skall då förhållandet icke wara i de underordnade embetswerken och i provinserna. Endast en enda saf, skattewäsendet, bedrifwes med energi och ons sorg. Men tetta är helt enkelt ett nödtwäng. Det herrstar i statternas indrifwande och redowisning en ftränghet, ja obeweklighet, fom skarpt afsticker met det förra lättsinnet, och miltäriska erekutioner böra numera till wanliaheten. Paschorna, fom äro personligen answariga för skattemedlens fous tanta inbetalning till två tredjedelar af deras bes lopp, anwända i tid och otid den bewäpnade magtens bistånd, och stora städer fom Smyra, Aleppo, Brussa, äro ofta, oh sälerligen icke till bästa för allmän ordning och säkerhet, alldeles blottade på trupper. Men den turkiska skattkammaren liknar ett Danaissoll, i hwilket bottnen blifwit inslagen. J wita högre grad än inlomsterna hafwa utgifterna ökats, och ve allmänna medlen hafwa aldrig anwändts på ett mera uomprorcuktivt sätt än nu. Porten tan numera i Europa endast till halsbrys tante wilfor erhålla kredit och penningar; det sista Pariserlånet t. er. kostar, provisionen inderäknad, 11122 procent i årlig vänta Den movaranre juls tanen är personligen ingenting mindre än benäget stämd mot Fuad Pascha, och endast omitanvighes terna samt ett lindrigt twång af England och Frantrike twinga honom att lita magten förblifwa i hans händer. Fuad Pascha å sin sida måste göra en uppoffring härför, och denna består deruti, att han gifwer efter sör sin herrskares gränslösa och nyckfulla slöseri. Det är swårt, ja nästan omöj ligt att säga, huru mycket den storherrliga hofhällningen med alla tess elifa departementer egentligen kostar, men man går ide för långt, om man bes räknar ven till fjerderelen af statsinkomsterna. Twå fjerdedelar slukar militärbudgeten, som genom den wansinniga manien att anskaffa en ny, stor örloggmarin, hwilten do, sedan Grekland blef fritt, fafnar sjöfolk, blifwit betydligt ökad. Återstär alltså en fjerdedel till alla öfriga statsutgifter, inbervsikz nadt räntebetalningen och amorteringen af ven of: fentliga skulden. Då sultan Mahomed dog, fanns ingen statsskuld, men på trettiofem år har ven ftigit till 60 mill. pund sterling, och statsbrijt har blifwit en kronisk sjukdom. Det är långt ifrån, att förhållandena skulle gestalta fig bättre, om i Konstantinopel funnes ett grekiskt regimente. Twertom är tet just greker och armenier, hwilka i ministerierna hafwa de flesta platserna, som genom sin korruption och demoralisation hafwa största ffuls den i det nuwarande tröstlösa tillståndet. Turtiet har kommit i besittnina af civitisationens alla ofi genheter men ide någon enda af dess wälgerningar. Ett turkistt kulturlif efter engelfft-franjyfft möns ster är ett oting, det swär på en gåna emot den muhamedanska religionsläran och nationalkarakteren, som icke kan lägga bort sin asiatiska nomadnatur och råhet. Enligt underrättelser från London förmäla dit från Mexiko anlända privatbref, att det ser ut, som om keijsardömet går en fnar död till mötes. Av endast hälften af hwad fom sålunda säges sannt, skall vet sannolikt icke upplefwa ärets slut. Odet synes ide hafwa förbehållit lejsaren den ärofulla ören pä slagfältet, snarare häntyder allt på, att E 1i1 ARN