Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 3

kroppen sägos slera sär. Det streck, som var viradt kring halsen, blef straxt afskuret, och man iakttog i början tecken till andedrågt. men det varade icke länre, och enkan dov utan att hafva kommit till medvetande. Polisen blef straxt underrättad om hvad som föresallit, men några veckor förgingo innan man upptäckte de båda mördarne, hvilka emellertid hängifvit sig åt de vildaste utsväfningar. Vid förhöret inför rätta, var trängseln oerhördt stor. Man såg der franska och utländska damer af den högsta adel, som icke generade sig för att vara närvarande vid ett förhör om en förbrytelse af den mest upprörande beskaffenhet. De båda unga männen sågo icke ut att vara förbrytare. Deras klädsel, deras ungdomliga, friska, nätt behagliga ansigten och någonting förnämt i hela deras väsende syntes böra vända från dem misstanken för att hafva begått en sådan handling. Brouillard hade skarpare drag och ett mera bestämdt utseende än hans kamrat, som satt mera sluten och med lutadt hufvud. För öfrigt kunde icke spår af ånger uppdagas hos dem och i deras röster förmärktes icke minsta tecken till känsla för deras offer. Brouillard tillstod förbrytelsen och medgaf att den skett med ölfverläggning, men nu ville gifva Serrean skulden för att först hafva uttänkt planen. Han påstod att Serrean haft i sinnet att utföra mordet ensam, men saknat mod deriill, och att det var Serrean, som gaf enkan det dödande. slaget, under det Brouillard väntade vid dörrenoch sedermera hjelpte till med att bortföra diverse effekter. Påståendet, att Serrean först skulle hafva fattat mordplanen motsades af denne. Han förklarade, att de båda kommit på