Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 3

tala ur en beskedligare ton. Då Föln. 3eit för någon tid sedan företog en revu med Preussens werkliga eller förmodade allierade, fanu han, att Preussen i Ryssland egde en intim wän, att förs hållandet till Frantrite mar godt, och till Jtalien mycket godt, dä deremot Österrike i alla dessa mage ter hade dels öppna, deks förstulna fiender. Det preussiska bladets förtroende till de nämnda mage ternas wänliga sinnelag har emellertid på sednare tiden något rubbats, och det manar u till en faft men icke öfwermodig hållning mot Zsterrike. Bes kymren för ett förestående fredsbrott wunno hirs omtragen ökad näring af några vader i franska Monitören Det officiella franska bladet har länge sorgfälligt undwitit allt, som kunde häntyda på, att någon fara ens i aslägsnaste män war å färde. Med ens bröts tystnaden den 9:re dennes, och ret yttrades oförbehållsamt, att förhållandet emellan bsterrike och Preussen war mycket spändt. Straxt blef stor rörelje på börsen och bland alla dem, som med ängslan studera titens tecken, och vet git få långt, att de officiösa tidningarne måste rycka fram med en wink om, att man dock icke borde fästa alltför stor wigt wid or atelsprälen i Monitör cen. Den: na förklaring i Monitören om förhållandet emelsan de tyska stormagterna lär hafwa tillkommit på grund af ve underrättelser den prenssiske gesandten i Varis medfört från Berliu. Gesandten lir haft. wa vittra, att Prenssen nu mer än nägonsin är faft beslntet att göra slut på ret olidliga tillståndet i Slesvigholstein, och att spänningen redan nått en höjd, fom gör det swårt att undwita ett krin. Men ännu ett försökt skall dot göras hos Östrrike för att få den dubbla regeringen i hertigdömena uppdajd genom en fredlia öfwerenskommelse. Grefwe Bismarck skall, enligt gesandtens utsago, hafwa förklarat, att han will stä eller falla med annexionsprogrammet. NRordd. Alls. Fit innehåller ett meddelande, fom wisar, att Preussen träffar anstalter för att mobilifera fir avmåö Tirningen förbereder nemligen Berlinarne på, att ve i vesfa dagar skola uppställa 15,000 man för att komplettera de olifa bataljonernas jtyrka. Det gifwes, säger det ntuns da bladet, mycket bestämda rregsor för, burn mobiliseringen skall tillgå, men man har ännu ide prof: tiskt försökt vem, och det skulle wara farligt att uppstjuta förföfet, tiuls det blef nötwändigt att fits ta avmeen på krigsfot; det är derföre i sin ordning att anställa ett försöf, medan det är fred, för att seermera kunna begagna den derwid wunna erfar renheten. Nordd. Allg. 3Feit. anmärker slutligen a:: man ansett vet lämpligt att lemna dessa uppe ly ningar, emedan regeringens åtgerd eljest lätt kunde gifva anledning till missförstånd. Under nus warande förhållanden skola dock sätert de aldra flesta wara böjda att i mobiliseringen se nägot mera än en generalrepetition. Från polska gränsen skrifwes under den 2 dennes till Auq3d. Allg. Zeit.7: I konungariket Polen råder för närwarande stor militärisk rörelse. Alla trupper marschera sörerut. Till Warschan och flera andra städer hade för kort tid feran anländt nya regementen, som skulle blifwa qwar der i garnison. Men för tre ragar sedan fingo de befallning att hålla sig marichfärdiga. Tillika hafwa de gifte officerarne erhållit tillsägelse att ide läta fina fas miljer följa med. Allt manskap, fom hade permiss sion på obestämd tid, har fått befallniug att insinna sig i fina garnisonsorter före den 25 Mars, och om re ide der finna fina regementen skola de ofördröjligen uppfjöfa dem. Att Ryssland har i fins net att samla utomordentliga truppmassor wid den österrikiska gränsen, bewisas deraf, att redan flera regementen anländt från Moskwa till Polen med jernbanan öfwer St. Petersburg och straxt blifwit befortpade widare till den nämnda gränsen. Äfwen från Östersjöprowinserna wäntar man om få dagar trupper. J en korrespondensartikel från Konstantinopel till Köln. Zeit. läses följande nedslående skildring af vet inre tillståndet i det osmaniska riket: vSetan den jiuta Pariserfreren öfwerlemnar fig Europa hwad ten orientaliska frågan beträffar åt en sorglöshet, fom en wacker vag torde taga en ända med förskräckelse. Om vet är en sanning att RR XXXL XXX XXX kroppen sägos flera sår. Det streck, som var .UA. e f octravt Afolärat onh