Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 3

spionerat förhållandena, insägo de snart, att det icke fanns något tillfälle att stjäla, utan att mörda enkan, som alltid uppehöll sig i butiken; detta gjorde dem väl till en början förskräckta, men efterhand vande de sig vid tanken på mordet, och då deras förlägenhet blef allt större, beslöto de våga det yttersta, tör att tillvinna sig några af föremålen i butiken. Rolerna fördelades nu emellan dem. Serrean, som var den modigaste och starkaste, åtog sig att gifva det första slaget, och Brouillard skulle börja med att inleda handel om ett par gamacher. De trädde in i boden, ett par gamacher begärdes, och då iadame Chabesiere vändt sig om för att framtaga några sådana, gaf henne Serrean ett slag på tinningen så att hon föll omkull. Enkan var emellertid icke död, och de båda vilddjuren började nu att stampa på henne med fötterna och virade ett snöre om hennes hals för att qväfva henne. För att icke blifva sedda utifrån, hade de släckt lampan; klockan var endast något öfver sju på aftonen, och butikfönstren åt gatan saknade gardiner. Medan mordet försiggick i boden, stod en af madam Chabesieres arbetare utanför och väntade på henne. Han hade funnit dörren till butiken läst, men då luckorna icke voro för fönstren, trodde han, att hon aflägsnat sig på ett ögonblick och snart skulle komma igen. Medan han stod och väntade härpå, gick dörren upp, två män trädde ut och aflägsnade sig hastigt, lemnande dörren öppen. Arbetaren tillkallade nu portvakten, och då de begålfvo sig in i boden funno de en sorglig anblick. Enkan låg på golfvet, en ström af blod hade färgat golfvet rödt, och såväl i ansigtet som på andra delar af