Helsingborgs-Posten – 15 mars 1866, sida 3

de dolt en del af de plundrade varorna, oste de ut penningar på utsväfningar och utgäfvo till och med 100 fr. på en enda natt. På ett af de ställen de besökte, hade Brouillard yttrat, att han skulle taga sig af daga, och i fem dagar, sade Serrean, hade han icke varit vid sitt förnuft. Gentemot sådana fakta var det svårt att uppställa något försvar. Förbrytelsen var väl öfvertänkt, och rättvisan måste hafva sin gång. Serrean tillstol i ststa ögonblicket, att mordet var öfverlagdt, och det syntes sålunda, som om man icke skall kunna undgå att fälla en dödsdom. Den allmänne åklagaren inskränkte sig till at! visa alt här icke kunde användas mildhet, ty ehuru en förbrytares ungdom eljest var en förmildrande omständighet, så gällde dock detta icke om en förderfvad ungdom, och man borde icke låta afskräcka sig af straffets storlek, som var gifven genom lagen, hvilken påbudits isamhällens intresse. De anklagade hade icke heller saknat goda exempel eiler varit försummade i sin uppfostran; de hade haft full frihet att välja emellan det goda och det onda och valde det sednare. Deras brott var ett fritt uttryck af deras tankar, ett resultat af deras föregående lif. ÅÄndtligen visades, att de flesta brott begås af personer i äldren mellan 20 och 30 år, och förmildrande omständigheter kunde alltså icke för åldrens skull här vara för handen. Brouillards försvarare anförde, att hans klient blifvit blifvit demoraliserad genom sin stjufmors dåliga A samt att hans morfader dött af en sjukdom i hjernan, hvilket kunde gifva anlednin till den förmodan, att hans forståndsgäfvor ick,