Helsingborgs-Posten – 13 mars 1866, sida 3

förgälves, der fattades ett eller två tusen francs. Nycklarae till pulpeten hade han ständigt haft i sin ficka, så denna gång kunde han icke ha blifvit bestulen. Dock, s imman var ju ej så stor oeh bröllopstillredelserna togo mycken tid, så att den rike mäklaren kunde nog ha råd till att för tillfället ej mera tänka på denna differens i sina räkenskaper, men han föresatte sig att framdeles ännu en gång genomgå dem. Fru berrin bad honom också, att cj låta en sådan obetydlighet göra intrång på de stora och vigtiga affärer han hade om hand. Det var småa-tigt och simpelt. Huru kunde han dessutom tänka på, att på en eller två dagar, kunna rangera sina vidlyftiga affärer? Herr Perrin erkände riktigheten af hennes anmärkningar och sysselsatte sig sålunda endast med sin dagliga kladd, hvilken han mycket omsorgsfullt inläste, stoppande nyckeln i sin egen ficka. Han ville ej anförtro den åt någon på jorden, sedan Adolf bedragit honom. Den unge skurken såg också så oskyldig ut, anmärkte herr Perrin, under det han snodde nyckeln mellan sina fingrar. Om tre dagar skulle Jnlie vigas, om tre dagar skulle den bleke unge mannen blifva lyckliggjord. Fru Perrin var mycket sysselsatt, samt särdeles allvarsam, men det var ju så naturligt hos en moder, som snart skulle mista sitt enda barn. Hon var nästan ständigt ute för att köpa in saker och ting åt sin dotter och så snart hon kom hem gick hon genast in på sitt rum. Herr Perrin hade också mycket att sköta. Men om tre dagar skulle allt detta bräkloch bestyr vara slut och då finge herr och fru Perrin vara allena. Frun kunde ej sofva; åtminstone skulle en uppmärksam åskådare, som stått på lur